Brusilovs offensiv börjar

Brusilovs offensiv börjar

Den 4 juni 1916 markerar slaget vid Lutsk början på Brusilovoffensiven, den största och mest framgångsrika allierade offensiven under första världskriget.

När fästningsstaden Verdun, Frankrike, belägrades av tyskarna i februari 1916, vädjade fransmännen till de andra allierade, Storbritannien och Ryssland, att anfalla offensiva i andra områden för att tvinga avledning av tyska resurser och uppmärksamhet från kampen vid Verdun. Medan britterna planerade offensiven de skulle starta nära floden Somme i början av juli, kom det första ryska svaret snabbare - en misslyckad offensiv i mars vid sjön Narocz, där ryska trupper slaktades i massor av tyskarna utan någon betydande effekt vid Verdun. Ändå planerade ryssarna ytterligare en avledningsattack i den norra delen av östfronten, nära Vilna (nu i Polen).

Medan Vilnaoffensiven planerades, pressade general Alexei Brusilov-en 63-årig före detta kavallerist och aristokrat som fick kommandot över sydvästra armén (ryssarna delade in sin armé i tre stora grupper, norra, östra och sydvästra) i mars 1916- hans överordnade vid ett möte i april att han skulle få attackera också, även om ingen åtgärd planerades för den sydvästra delen av fronten. Åtminstone, resonerade Brusilov, skulle hans attacker dra trupper bort från det andra området och säkerställa framgången för deras offensiv i norr. Även om han fick klartecken, hade de andra ryska generalerna lite förtroende för Brusilovs strategi.

Brusilovs trupper inledde sina attacker mot den österrikisk-ungerska 4: e armén i staden Lutsk (nu i Ukraina), den 4 juni 1916, med ett imponerande bombardemang från nästan 2 000 kanoner längs en 200 mil lång front som sträckte sig från Pripet-kärren till Bukovina -regionen i sydväst, vid foten av Karpaterna. Även om de österrikiska trupperna i Lutsk, ledd av den överförtroende ärkehertig Joseph Ferdinand, översteg ryssarna-200 000 man mot 150 000-utplånade spärrens framgång denna fördel, tillsammans med den österrikiska frontlinjen, när Brusilovs trupper svepte fram och tog 26 000 fångar på en dag.

Inom två dagar hade ryssarna brutit den fjärde armén, avancerat 75 kilometer längs en 20 kilometer lång front och effektivt avslutat Joseph Ferdinands karriär. Ungefär 130 000 offer - plus fångst av över 200 000 fångar - tvingade den österrikiska befälhavaren Conrad von Hötzendorf att lägga ner en offensiv mot Italien i Trentino -regionen för att avleda vapen och divisioner tillbaka österut. Den 15 juni berättade Conrad för sin tyska motsvarighet, Erich von Falkenhayn, att de stod inför krigets största kris hittills - ett faktum som tog Falkenhayn, som var optimistisk om en överhängande fransk kapitulation vid Verdun, helt överraskad. Konfronterad med den österrikiska paniken mot Ryssland tvingades han släppa fyra tyska divisioner från väst, en svaghet som möjliggjorde en framgångsrik fransk motattack vid Verdun den 23 juni, bara en dag innan det preliminära brittiska artilleribombardemanget började vid Somme.

Brusilov kallades järngeneralen och respekterades och älskades av sina trupper och förlitade sig på absolut beredskap för strid och utförandet av den minsta detalj av hans order. Attackerna den 4 juni inledde en rad krossande segrar mot den österrikiska armén över den sydvästra delen av östfronten, vilket tvingade Tyskland att överge planerna för sin egen 1916 -offensiv i Frankrike för att rädda sin olyckliga allierade - även när de konfronterade en ny Brittisk offensiv vid Somme i juli. I september hade dock ryska resurser börjat ta slut, och Brusilovoffensiven nådde sina gränser; den stängdes den 20 september 1916, efter att ha kostat den österrikisk-ungerska armén svimlande totalt 1,5 miljoner män (inklusive 400 000 fångade) och cirka 25 000 kvadratkilometer territorium.

Även om oroligheter och revolution krossade Ryssland 1917, sönderdelades dess armé och ledde till dess senare utträde ur kriget - ett faktum som gjorde att Brusilovoffensivens framgång i stor utsträckning glömdes bort - säkrade offensiven permanent mer fiendens territorium än någon annan allierad offensiv på antingen fram. Dessutom spelade ett permanent försvagat Österrike-Ungern aldrig mer en betydande roll i kriget. Dess armé reducerades till att hålla skyttegravar mot de svagare italienarna, och Tyskland fick kämpa nästan ensam under de två sista åren av första världskriget.


Brusilovoffensiven

Brusilovoffensiven var en militär seger för ryssarna på östfronten. General Brusilovs överfall återfick mark som förlorades för centralmakterna i de tidiga faserna av kriget. En avgörande seger ledde till att Hapsburg -riket var beroende av tyskt stöd och på gränsen till kollaps. Offensiven pågick till september 1916.

De första stadierna av första världskriget var katastrofala för den ryska armén. De besegrades i slaget vid Tannenberg under de första dagarna av kriget och led ytterligare förluster i slaget vid de masuriska sjöarna. Tsar Nicholas II bestämde sig för att anta ledningen för de väpnade styrkorna. Han utsåg Aleksei A. Brusilov att planera en offensiv för sommaren 1916.


BRUSILOV KRÄVANDE.

Brusilov -offensiven, känd även som Brusilov -genombrottet, var en av de mest framgångsrika markoffensiva operationerna under första världskriget, som främst genomfördes av den ryska sydvästra fronten mellan 4 juni och 13 augusti 1916, och denna offensiv uppnådde samtidiga penetrationer till 60-150 djup kilometer (35 till 95 miles) över 550 kilometer (340 miles) av fasad, medan de krossar stora delar av den österrikisk-ungerska armén.

I enlighet med de allierades förhandlingar i Chantilly i februari 1916 utlovade den ryska överkommandot sommaroffensiven mot centralmakterna för att avleda uppmärksamheten från norra Italien och avlasta trycket på den hårt pressade västfronten i Frankrike. Även om ryssarna hade drabbats av allvarliga förluster under tillbakadragandet 1915, var östfronten nu stabiliserad, med cirka 1,7 miljoner trupper i tolv arméer fördelade över 1200 kilometer (750 miles) i tre armégrupper eller fronter (norra, västra och sydvästra ). Dessa fronter mötte cirka 1,1 miljoner tyskar och österrikisk-ungrare, med ryska arbetskraftsfördelar 2: 1 norr om Pripet-kärren och 1,2: 1 söder om Pripet. Ryska truppförband var i stort sett på styrka, men stöd för tungt artilleri förblev otillräckligt, och bristen kvarstod i personalbyten, gevär och artilleriskal. När Stavka, högkvarteret för det ryska högsta kommandot, började förberedelserna för sommaren, attackerade tyskarna på Verdun den 21 februari, vilket ledde till att den allierade tidtabellen stördes. För att lindra trycket i väst omgrupperade Stavka i all hast generalen Alexei Kuropatkins nordfront och general Alexei Evert västfront för en kombinerad offensiv mot tyskarna norr om Pripet. Känd som Naroch -offensiven, denna gambit började den 18 mars, men stannade snart på grund av otillräckligt artilleristöd, tidig början av vårens tining och reservdelars åtagande. Ändå stoppade oväntat tryck i öst tillfälligt tyska operationer mot Verdun.

Mot den bakgrunden fortsatte general Mikhail Alexeyev, den ryska stabschefen, att pressa på för en sommaroffensiv, delvis för att stödja de allierade, och delvis för att förhindra ett tyskt skifte i öster. Även om kritiker senare anklagade att Stavka "rådde mycket och beställde lite", hade den senast den 14 april tagit fram ett koncept som krävde en viktig offensiv insats på sommaren av västfronten, stödd på flankerna av dess nordliga och sydvästra motsvarigheter. Som svar på det österrikisk-ungerska trycket mot italienarna i Trentino, avancerade Stavka sydvästfrontens offensiv till 4 juni, en vecka innan de förväntade sig att ömsesidigt stödja ryska offensiven i norr.

General Alexei Brusilov, befälhavare för sydvästra fronten, insisterade på noggrann förberedelse för den stundande offensiven. I motsats till konventionell taktisk praxis, som betonade massiv eldförberedelse och ackumulering av stora reserver inom några sektorer, betonade han överraskning och noggrant urval av många genombrottssektorer. Han genomförde en grundlig spaning, repeterade, körde många safter (dikenförlängningar) närmare fiendens linjer, koncentrerade sina reserver långt fram och begränsade sitt artilleri till motbatteri för att skydda det överfallande infanteriet. Inledningsvis begick han mer än en halv miljon trupper och sjuttonhundra vapen mot österrikisk-ungerska styrkor som var hälften egna.

Som ett resultat fick Brusilov-offensiven stora framgångar innan den slutligen stannade av brist på stöd inför det förstärkta tyskförstärkta motståndet. Under genombrottsfasen (4–15 juni) trängde fyra ryska arméer in på olika djup, tills den 14 juni mötte general Alexei Kaledins 8: e armé hårda tyska motattacker väster om Lutsk. Samtidigt nådde andra ryska arméer Tarnopol och Karpaterna. General Everts västfront gav emellertid ineffektivt stöd, vilket resulterade i att Brusilovs fart sjönk, även om han fortsatte att utveckla genombrottet under sin offensivs andra fas, 16 juni till 8 juli. Under den tredje fasen, 9 juli till 13 augusti, flyttade Stavka försenat styrkorna i sydväst för att stödja Brusilovs framgång, men för lite kom för sent, och offensiven dog bokstavligen ut i en serie slugging -matcher längs floden Stokhod. På bekostnad av en halv miljon offer hade ryssarna lyckats, med hjälp av nästan samtidiga allierade offensiven på Somme i Frankrike, tvinga tyskarna att anta den övergripande strategiska defensiven. För att möta den ryska utmaningen flyttade de mer än tjugofyra divisioner österut.

Trots olika taktiska och operativa framgångar lyckades Brusilov -offensiven inte ge seger eller avgörande strategiska konsekvenser. Sant, italienarna vann ett andrum, och ryssarna hade lindrat trycket på västfronten. Rumänien gick nu för sent med i de allierades sak, men krävde snart förstärkning som ytterligare tappade ryska resurser. I slutändan blev priset på Brusilovs offensiv högt, både när det gäller omedelbara dödsoffer och den långsiktiga erosionen i moral, arbetskraft och materiel som förmodligen påskyndade upplösningen av den ryska armén 1917. I slutändan låg mycket av skulden med Stavkas misslyckande med att effektivt kontrollera multifrontoperationer och att avsätta tillräckliga reserver för att stödja framgång. Ändå lyckades Brusilov-offensiven bryta den österrikisk-ungerska arméns stridseffektivitet, en omständighet från vilken armén aldrig återhämtat sig.


Brusilovs offensiv: Denna ryska seger kom till enorm kostnad under första världskriget

Ryska general Aleksei Brusilov släppte loss en spektakulär offensiv på östfronten sommaren 1916 som utsatte Österrike-Ungern för stor fara under andra världskriget.

Här är vad du behöver veta: Både den ryska militären och det ryska folket skulle snart nå gränsen för vad de kunde uthärda.

Högkommandot för den kejserliga ryska armén, känd som Stavka, träffades den 14 april 1916 i Mogilev i Vitryssland för att diskutera eventuell offensiv aktion mot tyskarna och deras österrikisk-ungerska allierade på östfronten. Stavka chefen för generalstaben General Mikhail Alekseyev var huvudtalare vid sammankomsten. Bland de andra högt uppsatta tjänstemännen som deltog i mötet fanns general Dmitri Shuvaev, den ryska krigsministern storhertig Sergei Mikhailovich, generalinspektör för artilleriet och admiral A.I Ruskin, chef för marinstaben.

Nicholas II var också närvarande, inte bara som tsar och autokrat, utan också som överbefälhavare för alla ryska väpnade styrkor. Många tyckte privat att hans självutnämning till högsta kommandot var en oöverträffad katastrof, som kom som den gjorde efter en rad ryska nederlag i tyskarnas händer. Nicholas hade ingen militär erfarenhet eller utbildning i krig, och hans kampseglingar var begränsade till att bära utarbetade uniformer och ta hyllningen i parader och recensioner.

Nicholas presiderade vid detta möte men sa lite och förblev så passiv att han måste ha verkat som en kryptering. De viktigaste personerna på mötet var de tre främsta befälhavarna, eftersom det var de som skulle få i uppdrag att förverkliga Stavkas order. General Aleksei Kuropatkin befälde nordfronten, general Aleksei Evert kommenderade nordvästra fronten, och general Aleksei Brusilov ledde den sydvästra fronten.

Stämningen i rummet var av pessimism och dysterhet, även om ingen var villig att låta Ryssland kapitulera för Tyskland. Sedan krigets utbrott 1914 hade Ryssland villigt tagit rollen som offerlam, slaktat på altaret för allierad solidaritet. I augusti 1914 hade Ryssland attackerat Tyskland i förtid innan det hade haft möjlighet att fullt ut mobilisera när fransmännen var hårt pressade på västfronten. Deras galliska allierade hade nästan bett dem att göra det, och ryssarna följde en hastig invasion av Östpreussen.

Som ett resultat tvingades tyskarna att överföra trupper till öst, en viktig faktor när de besegrades vid Marne och deras offensiva mark stannade. Ryssland hade hjälpt till att rädda Frankrike, men till en fruktansvärd kostnad. Ryssarna besegrades fullständigt vid Tannenberg i augusti och fick enligt vissa uppskattningar så många som 100 000 offer.

Värre var att följa. Tyskarna startade Gorlice-Tarnow-offensiven 1915 och tvingade ryssarna till det som senare kallades "Great Retreat". Warszawa föll och ryska Polen ockuperades av tyska trupper. När veckorna gick och nederlaget staplade på nederlaget verkade det som att ingenting kunde bromsa den tyska juggernauten, utom topografi.

Trupperna i den kejserliga ryska armén, blodiga och misshandlade, var ändå optimistiska när de traskade någonsin österut. Många av dem - till och med de analfabeterna bonde soldaterna som fyllde leden - tröstade i den traditionella ryska taktiken att handla utrymme för tiden. År 1812 hade Napoleon lockats in i det vidsträckta ryska inlandet, en rörelse som planterade fröna till hans senare förstörelse.

"Retreaten kommer att fortsätta så långt - och så länge - som det behövs", sa Nicholas till den franska ambassadören. "Det ryska folket är enhälligt i sin vilja att erövra som det var 1812." Ett ryskt skämt sa att tsarens armé skulle dra sig tillbaka till Ural, på gränsen mellan Europa och Asien. Vid den tiden skulle avstånd och slitage bära fiendens arméer upp till en man var. Österrikaren skulle kapitulera, enligt sed, och tysken skulle dödas.

Ändå började en känsla av krigströtthet och meningslöshet sippra in i det ryska psyket. Detta var verkligen inte 1812, det skulle ta mycket mer än den ryska vintern att göra sig av med tyskarna och deras juniorpartners österrikarna. Centralmakterna hade åsamkat två miljoner offer för de ryska arméerna, även om Ryssland ännu inte slogs ut ur kriget. "Den ryska björnen hade rymt våra klor, utan tvekan blödde från mer än ett sår, men fortfarande inte dödad", säger tyska fältmarskalken Paul von Hindenburg.

Mötet i Mogilev färgades av händelserna i det senaste förflutna. Stämningen var dyster, och det var förmodligen en känsla av déjà vu när general Alekseyjev sa att Ryssland hade gått med på en våroffensiv, till stor del för att stödja en brittisk körning på Somme som var planerad till sommaren 1916. Det skulle vara begränsat och involvera Nord- och nordvästfronter.

Stavka föreställde sig en tvådelad attack längs floden Divna, men generalerna Evert och Kuropatkin, som skulle verkställa förslaget, invände kraftigt. De påpekade att knappt en månad innan en offensiv i närheten av sjön Narotch hade varit ett fiasko. Inte mindre än 300 000 ryssar hade inte lyckats få över 50 000 tyskar, och insatsen kollapsade i ett hav av lera, blod och minusgrader. Ryssarna led uppåt av 100 000 offer, inklusive 10 000 som dog av exponering.

Aleksejev slog undan sina invändningar. Medan han erkände att ryska förluster hade varit stora observerade han att så många som 800 000 färska trupper skulle fylla de utarmade leden. Detta gav ryssarna mer än tillräckligt med trupper för att starta en ny offensiv. Evert och Kuropatkin var inte övertygade, men de gick motvilligt med på en begränsad attack.

General Aleksei Brusilov talade sedan. Den skalliga sexagenaren, med sina intensiva ögon och en lång, tunn mustasch, såg fortfarande ut som den strävande kavalleristen han en gång varit. Han hade senast sett aktiv tjänst under det rysk-turkiska kriget 1877-1878 där han tjänade med utmärkelse. Fyra decennier är en lång tid att ha varit frånvarande från slagfältet, men han kompenserade det genom ett öppet, frågande sinne som visade glans om inte geni. Brusilov studerade västeuropeiska militära tekniker och visste hur man anpassade dem till ett annat klimat, geografi och till och med kultur.

"Jag föreslår att vi ska starta en offensiv på sydvästra fronten för att stödja planen," sa Brusilov. ”Vi har numerisk överlägsenhet över centralmakterna, varför inte använda det till vår fördel och attackera alla fronter samtidigt? Jag ber bara uttryckligt tillstånd att attackera på min front samtidigt som mina kollegor. ”

Efter att Brusilov var klar blev det en bedövad tystnad. Han föreslog en attack som skulle sträcka sig hundratals mil, och majoriteten av officerarna i rummet hade lite förtroende för att den kejserliga ryska armén skulle kunna utföra en så stor attack. Brusilov hade en annan åsikt. Med noggrann förberedelse, tillräckligt med beväpning och förändrad taktik var han säker på att ryssarna kunde uppnå ett genombrott och åtminstone slå ut Österrike-Ungern ur kriget.

Brusilov visste att de fruktansvärda nederlag Ryssland drabbades av tyskarna inte var den vanliga ryska soldatens fel. Den ryska armén bestod huvudsakligen av värnpliktiga bönder, vars närmaste förfäder hade varit förtryckta livegna. De var stoiska, envis modiga och kunde utstå svårigheter och sår som kan slita eller döda en västerländsk soldat. Bönderna var visserligen analfabeter, men de behövde inte läsa och skriva för att få en lyckad attack. För de miljoner män som fyllde leden var en djup och stadig tro på den ortodoxa kristendomen allt de behövde. Och efter Gud var deras tro på tsaren, som skulle leda dem till seger mot de teutoniska inkräktarna.

Aleksejev försökte avskräcka Brusilov och sa att han inte kunde förvänta sig något artilleristöd och absolut inga förstärkningar. Brusilov sa att han accepterade dessa villkor och fortfarande ville fortsätta. Aleksejev, som böjde sig för det oundvikliga, gav Brusilovs plan ett villkorligt godkännande.

Efter mötet gjorde general Nicolai Ivanov, den förra befälhavaren för sydvästra fronten och vid den tiden adjutant till tsar Nicholas, ett sista försök att stoppa Brusilov genom att vädja direkt till tsaren. Nicholas, vanligtvis obeslutsam i sådana frågor, vägrade att ingripa. "Jag tycker inte att det är lämpligt för mig att ändra krigsrådets beslut," sade Nicholas. "Ta upp det med Alekseyev."

Ryssland hade börjat kriget 1914 dåligt utrustat för en modern konflikt. Landet utvecklades fortfarande, med sin industriella revolution i tonåren, och det moderna kriget kräver massproduktion. Vid den tiden producerade ryska fabriker endast 1300 skal om dagen, vilket uppgick till 35 000 i månaden, medan ryskt artilleri använde 45 000 skal per dag. Den ryska armén utrustade sitt infanteri med Mosin 7,62 mm gevär från 1891. Det var ett tillräckligt vapen, men produktionen släpade första året. Vissa rekryter skickades bokstavligen till fronten utan vapen under antagandet att de kanske skulle kunna hämta ett vapen från en död eller sårad kamrat.

I början av 1916 hade situationen förbättrats. Ryska fabriker tillverkade 100 000 gevär i månaden. Ytterligare vapen erhölls från de allierade. Även om det fortfarande fanns brister, var Brusilov övertygad om att exakt planering kunde neutralisera problemet. För det första, artilleri barrages precis innan en offensiv tenderade att vara mycket lång. Detta gjorde det möjligt för fienden att veta exakt var slaget skulle falla. Med sådan kunskap kan fienden flytta reserver till den hotade platsen.


BATTLE MAPS: Brusilov -offensiven, 1916

Den ryska kejserliga armén har framställts som olämplig att föra ett modernt krig. Det är mest känt för en katalog över katastrofer i tyskarnas händer, särskilt vid Tannenberg 1914 och Gorlice-Tarnow 1915, och sedan för dess plötsliga kollaps i revolutionen 1917.

Ändå inledde general Alexsei Brusilov en av de mest framgångsrika offensiven under första världskriget i juni 1916 - en händelse i skarp kontrast till de misslyckade offensiven vid Verdun och på Somme.

År 1914 motverkades ryska framgångar mot österrikisk-ungrarna och ett efterföljande avancemang till Karpaterna, som hotade med en invasion av Ungern, genom nederlag vid Tannenberg och Masuriska sjöarna i tyskarnas händer.

Den dödläge som nåddes i slutet av 1914 bröts av Gorlice-Tarnow-offensiven i maj 1915, som bröt igenom det ryska försvaret öster om Krakow och ledde till ”the Great Retreat” av ryssarna längs hela östfronten.

Detta räddade österrikisk-ungrare i Karpaterna och avslutade det ryska hotet mot Ungern och Schlesien. Men trots stora förluster i män och materiel överlevde de ryska arméerna och etablerade en ny linje som gick från Riga i norr till Czernowitz i söder.

Många inkompetenta befäl togs bort eller omplacerades, särskilt Nikolai Ivanov, som ersattes som befälhavare för sydvästra fronten av Alexei Brusilov i mars 1916.

Vintern 1915/1916 tillät ryssarna att samlas. Armén återhämtade sin styrka, krigsekonomin tog fart och ammunitionsfabrikerna ökade produktionen av skal. År 1916 var ryssarna redo att ta offensiven igen. Brusilov skulle spela en viktig roll i att vända ryska förmögenheter.

En allierad konferens i Chantilly i december 1915 enades om att offensiven skulle inledas på franska, italienska och ryska fronter. Syftet var att hålla styrkorna hos centralmakterna spridda. Ryssarna skulle attackera i början av juni.

I april 1916 enades därför en konferens med främsta befälhavare vid Mogilev under ledning av tsar Nikolai och general Alekseev om att inleda samtidiga överfall av alla tre fronterna (norra, västra och sydvästra). Dessa allierade och ryska planer stördes av den tyska offensiven vid Verdun och den österrikiska offensiven vid Asiago i Italien. Detta fick fransmännen och italienarna att öka trycket för ryska åtgärder.

Detta var den omedelbara kontexten för ryska attacker vid sjön Naroch i mars och på Brusilovs sydvästra front i juni. I stället för att attackera på en smal front bestämde sig Brusilov för att starta samtidiga överfall med alla sina arméer. Detta innebar spridning av våld, inte minst artilleri.

Han övergav medvetet det koncentrerade, ihållande artilleribombardemanget som vanligtvis föregick offensiven och var utformat för att pulverisera fiendens försvar på en viss frontfront. Både tsaren och Alekseev motsatte sig Brusilovs plan och argumenterade för det traditionella tillvägagångssättet och koncentrationen av Rysslands begränsade resurser på en smal front.

Genom att utnyttja sin ammunitionsbrist gjorde det ryska artilleriet den 4 juni 1916 ett intensivt och kort men exakt och effektivt "orkanbombardement" av det österrikisk-ungerska försvaret.

De österrikisk-ungerska försvararna sökte skydd mot bombardemanget i sina djupa utgrävningar och kunde inte skjuta på de framryckande ryssarna och, när deras positioner hade överskridits, kapitulerade de i tusentals. I slutet av den första dagen fanns det en 20-mil bred och fem-mil djup gap i den österrikisk-ungerska linjen.

Brusilov hade uppnått det genombrott som de flesta befälhavare bara kunde drömma om under första världskriget. Eftersom det inte fanns några väsentliga försvar bakom den första grävlinjen kunde ryssarna ta sig fram mycket snabbt under de kommande tre dagarna och fånga mer än 200 000 fiendens soldater. Den österrikisk-ungerska stabschefen tvingades söka tysk hjälp och stänga Asiago-offensiven när han flyttade tillbaka sina divisioner till Galicien.

Brusilov saknade reserver för att upprätthålla sin genombrottsoffensiv. Den ryska armén var ännu inte mekaniserad och förlitade sig fortfarande på hästdragna transporter, och den knarrande ryska infrastrukturen kunde helt enkelt inte leverera det nödvändiga flödet av färska män och ammunition som behövs för att driva ett kontinuerligt framsteg.

Inkompetensen hos de flesta tsaristbefälhavarna-många av dem hovfavoriter och aristokratiska icke-enheter-förblev en avgörande misslyckande under hela kriget. Högkommandot delades också av rivaliteter och personliga meningsskiljaktigheter som förhindrade nära samarbete vid avgörande ögonblick.

När Brusilov hade omgrupperats, förstärkts av vaktarmén (Aleksandr Bezobrazov) och återupptog offensiven den 28 juli hade möjligheten att utnyttja den första framgången passerat.

I en imponerande logistikprestation hade tyskarna överfört tio infanteridivisioner för att etablera en defensiv linje mittemot Brusilov tillräckligt stark för att avvisa förnyade ryska attacker med stora förluster. Brusilov inledde ytterligare en offensiv mellan den 7 augusti och den 20 september. Detta nådde Karpaterna, men led ytterligare stora förluster och tappade sedan fart.

Offensiven tog slutligen slut på ånga i oktober när Brusilov slut på sina förnödenheter och förstärkningar. Skyller på tsaristiska systemet för hans oförmåga att utnyttja den första framgången av hans offensiv, började Brusilov, liksom många andra, att tro att endast revolution skulle göra det möjligt för Ryssland att modernisera och säkra segern.

Dr Simon Innes-Robbins, examen från University of Nottingham och King's College London, är seniorarkivarie vid Imperial War Museums. Detta är ett utdrag ur en artikel som publicerades i nummer 71 av Militärhistoria varje månad.


Genombrott [redigera | redigera källa]

Den ryska generalen Aleksei Brusilov, 1916.

Den 4 juni inledde ryssarna offensiven med en massiv, korrekt men kort artilleri-spärr mot de österrikisk-ungerska linjerna. Nyckelfaktorn i detta var korthet och noggrannhet i bombningen de vanliga, utdragna bommarna på dagen gav försvararna tid att ta upp reserver och evakuera skyttegravar samtidigt som de skadade slagfältet så illa att det var svårt för angripare att ta sig fram. Den första attacken var framgångsrik och de österrikisk-ungerska linjerna bröts, vilket gjorde att tre av Brusilovs fyra arméer kunde ta sig vidare på en bred front (se: Slaget vid Kostiuchnówka). Genombrottet lyckades till stor del av Brusilovs innovation av chockstyrkor för att attackera svaga punkter längs de österrikiska linjerna för att genomföra ett genombrott som den ryska huvudarmén sedan kunde utnyttja. Brusilovs taktiska innovationer lade grunden för den tyska infiltrationstaktiken som användes senare på västfronten.


Brusilovoffensiven

Brusilovoffensiven ägde rum 1916. Offensiven startade i juni 1916 och slutade i augusti samma år. Brusilovoffensiven var ironiskt nog nästan en stor framgång i ett krig som hade varit en katastrof för ryssarna fram till det året.

Efter katastroferna vid Tannenburg och Masuriska sjöarna hade den ryska armén fallit tillbaka till en linje från Riga i Östersjön till Pinsk -kärren nära den rumänska gränsen - cirka 500 mil lång. Det var uppdelat i tre sektorer:

Nordvästfronten ledd av general Kuropatkin

Västfronten under kommando av general Evert

Sydvästfronten under kommando av general Ivanov

Alla tre befälhavarna var ovilliga att ta offensiven mot tyskarna. Detta verkar ha varit ett direkt resultat av katastroferna som mötte ryssarna vid Tannenberg och Masuriska sjöarna - och i fallet Samsonov resulterade i hans självmord.

År 1916 var de uppenbara bristerna i utrustning som de ryska soldaterna hade försvunnit. Soldater utbildades ordentligt och gevär producerades med en hastighet av 10 000 i månaden. De flesta frontlinjenheter hade ett komplett komplement av maskingevär och var fullt utrustade med artilleri. Vintermånaderna 1915-1916 hade varit relativt tysta för ryssarna och tiden hade använts konstruktivt för att utbilda nya rekryter. Därför var den ryska armén 1916 i ett mycket bättre tillstånd än den hade varit i början av kriget. Det enda området med brist var brist på erfarna officerare - de hade dödats.

Denna ”nya” armé fick sin första blodblödning våren 1916. Den massiva tyska attacken vid Verdun krävde att de allierade använde den ryska militären för att få tyskarna att dra tillbaka trupper från västfronten i öster. Den inledande fasen av denna avledande ryska attack från västfrontsektorn var anmärkningsvärt framgångsrik - tyska rekord visar hur förvånad tyskarna var över svårighetsgraden av artilleriangreppet de drabbades av och framgången med det ryska framsteget. Ryssarna tog tyskarnas avancerade linjer och sedan, oförklarligt men troligen till följd av blygt ledarskap, drogs artilleriet och flygplanstödet till infanteriet tillbaka och lämnade de ryska trupperna på marken i grunda kärrgravar och utsattes för giftgasattack . Västfrontens armé var tvungen att dra sig tillbaka från gasattacken efter gasattack (slaget vid sjön Naroch). Attacken hade dock visat vad den kunde göra. Dess efterföljande reträtt var mer en kommentar till dess befälhavare i motsats till männen på marken.

För att hjälpa de allierade i slaget vid Somme hade ryssarna planerat ett stort angrepp i öst så att tyskarna skulle behöva dela sina styrkor mellan båda fronterna. Ivanov hade ersatts av general Alexey Brusilov som hade visat utmärkta ledaregenskaper under reträtten 1915. Brusilov var också en mästare i offensiven som det enda sättet att vinna ett krig.

I april 1916 diskuterades offensiven. Både Evert och Kuropatkin argumenterade för en defensiv kampanj och Brusilov var den enda frontkommandanten som argumenterade för en attack på alla tre fronterna. Han hävdade att tyskarna kanske skulle klara en attack på bara en front men att de inte skulle klara en attack på alla tre fronterna. Evert och Kuropatkin var inte övertygade. Till slut bestämdes det att Brusilov skulle starta vid attack från sydvästfronten som skulle följas av attacker från de andra två fronterna.

Brusilov returned to his sector and ordered the generals of the four armies under his control to set-out their own plans of attack. By doing this, Brusilov was convinced that the Germans would not be able to work out where the main attack would come within that sector – though, in fact, there was not to be a specific hammer-blow attack but a widely dispersed attack. Brusilov also ordered all correspondents out of the area and refused to give out any information that was likely to make its way to the tsarina Alexandra.

Brusilov’s men were going to attack a very well defended line. Mines, some electric fences, barbed wire, well-dug trenches etc had all been built by the Austro-Hungarian forces there. However, Brusilov had used his time to produce very detailed maps and he had ordered his officers to study these maps in great detail. His advance trenches – dug for his men for the start of the campaign – were less than 100 metres from the Austro-Hungarian front lines. Because of the nature of the attack – all four armies attacking at the same time – Brusilov had no reserves to call on. In this sense, his attack was all-or-nothing.

Brusilov’s attack started on June 4th. Three of his four armies had great success. Precise artillery bombardments and surprise helped this. By June 8th, the Austrians were in full retreat. Brusilov’s main targets were Lutsk and Kovel. Archduke Joseph Ferdinand was celebrating his birthday at Lutsk and such was the accuracy of Russian artillery units on the city that he had to abandon these celebrations. However, Evert failed to start his attack on the 9th and Brusilov was told that the West Front would only start its attack on the 18th June. The Germans in the east, commanded by Luderndorff, managed to get together enough men to support the ailing Austrians in the southern sector and this all but doomed Brusilov’s offensive to failure.

Ironically, the success of the initial attack by Brusilov’s armies meant that they were to experience communication problems as they advanced so quickly west. As a result, Brusilov’s forces advanced on two lines within their sector that went in the opposite direction to the other, thus diminishing their effectiveness. Combined with Evert’s lack of action and the skill of Luderndorff as a commander, Brusilov faced major problems despite his early success.

Evert’s attack did not materialise. Instead, his men were transferred south and put at the disposal of Brusilov. This was exactly what Brusilov did not want as he knew that German intelligence would identify the movement of Evert’s men south and transfer their own men there. Because the Germans had a superior rail network within their area, they could move their men quicker than Evert could. Therefore, Brusilov found that he was facing experienced German troops that had been moved south in considerable numbers by Luderndorff. The spectacular advances west that Brusilov’s men had gained dried up and by August 10th it had come to a halt. By this date, the Russians had lost about 500,000 men and the Austrians 375,000 men.

The Brusilov Offensive – the only campaign in World War One named after an individual commander – came close to success but ultimately has to be deemed a failure in the sense that it did not achieve what it set out to achieve – the transfer of sufficient German troops from the Western Front to facilitate an Allied success at the Somme. However, its failure was not the result of Brusilov’s incompetence – the offensive nature of Brusilov’s military thinking was in stark contrast to the sterile defensive mentality of Evert. If Evert had committed his men to an attack in his sector, Luderndorff would not have been able to transfer his men south and Brusilov would have fought just the Austro-Hungarian forces in the south. In all probability, if Evert had played his part, the campaign in the east would have been very successful. The impact this might have had on the Somme is open to speculation, and in the sense of World War One is irrelevant as it did not happen. However, it could have been very significant and Brusilov’s name may well have been more well known that it is.


The History Book Club discussion

This is the thread dedicated to the Brusilov Offensive and all of its ancillary battles.

Keegan discussed this offensive on pages 303 - 308.

Here is one recent book that covers this battle:

by Timothy Dowling (not read)
Publishers blurb:
In the summer of 1915, the Central Powers launched an offensive on the Eastern Front that they hoped would decide the war. It did not, of course. In June 1916, an Allied army under the command of Aleksei A. Brusilov decimated the Central Powers' gains of 1915. Brusilov's success brought Romania into the war, extinguished the offensive ability of the Habsburg armies, and forced Austria-Hungary into military dependence on and political subservience to Germany. The results were astonishing in military terms, but the political consequences were perhaps even more significant. More than any other action, the Brusilov Offensive brought the Habsburg Empire to the brink of a separate peace, while creating conditions for revolution within the Russian Imperial Army. Timothy C. Dowling tells the story of this important but little-known battle in the military and political history of the Eastern Front.

Who was Aleksei Brusilov?

Aleksei Alekseevich Brusilov (Russian: Алексе́й Алексе́евич Бруси́лов, Aleksey Alekseyevich Brusilov) (19 August [O.S. 31 August:] 1853 – 17 March 1926) was a Russian general most noted for the development of new offensive tactics used in the 1916 offensive which would come to bear his name. The innovative and relatively successful tactics used were later copied by the Germans. His war memoirs were translated into English and published in 1930 as A Soldier's Notebook, 1914–1918.

In July 1914, with the Russian army expanding on mobilization, Brusilov was promoted to command 8th Army, part of South-west Front, operating in Galicia. 8th Army crushed the Austro-Hungarian forces before it, and rapidly advanced nearly 150 kilometers (94 miles). Reverses elsewhere along the Front, including the great defeat at Tannenberg, forced 8th Army to retire in conformance with the general Russian withdrawal. For his victories, Brusilov was awarded the Order of Saint George 4th, and then 3rd Class. By a quirk of fate, several future White Army commanders held senior posts in 8th Army at this time—Brusilov's Quartermaster general was Anton Denikin, while Alexey Kaledin commanded the 12th Cavalry Division and Lavr Kornilov was in command of 48th Infantry Division.

In the early part of 1915, Brusilov again advanced, penetrating the Carpathian passes and entering the Hungarian plain. At this time, Nikolai II visited 8th Army and Brusilov was promoted to the rank of General-Adjutant (in the Imperial Russian Army this was a "four-star" General rank).

Once again, fortunes on other fronts would determine his actions and the Austrian-German breakthrough at Gorlice-Tarnów forced Brusilov to conform to the general retirement. By September, 8th Army had withdrawn 180 kilometers (110 miles) to the Tarnopol region.

The Brusilov Offensive

On 29 March, 1916, Brusilov was appointed Commander-in-Chief of South-west Front, and managed to secure a certain degree of freedom of action. Previous Russian offensives in the War so far had showed a tendency to try to bombard smaller and smaller sections of front with ever-greater quantities of artillery fire and manpower. The narrow penetrations made counterattacks straightforward for German forces, and this approach met with repeated failure. Brusilov determined on a different technique.

Recognising that no amount of artillery, shells or men could secure absolute control of an area that the Russians could then defend, Brusilov decided to distribute his attack over a considerable length of front. He hoped to disorganize the enemy over such a large area that some point would fatally give way. He decided not to waste resources by saturation bombardment of worthless areas, but rather, to target specific areas—command posts, crossroads, etc—and degrade command and control over the whole front. The noted German artillery commander, Georg Bruchmüller, having served opposite Brusilov's Front at this time, would learn from and adapt these tactics when planning the preparatory bombardment for Operation Michael on the Western Front in 1918. Brusilov was not even concerned with securing a great local advantage in manpower, permitting Divisions to be transferred to other Fronts (so long as they attacked in support of his offensive).

Brusilov's new techniques were, by First World War standards, highly successful, and over the next three months, South-west Front advanced an average of more than 30 kilometers along a front of more than 400 kilometres (250 miles). 400,000 Austro-Hungarian prisoners were taken. However, the planned supporting attack from West Front (the Army group to Brusilov's north) was not delivered, Germany was able to transfer 17 Divisions from the France and Belgium to stem the tide, and again, the war acquired a positional character.

Brusilov would be awarded the Sword of Saint George with Diamonds for his greatest victory, one of only eight Russian commanders to receive this rare award during the First World War.

On 18 June 1916, an article "Hero of the Hour in Russia, Described Intimately by One Who Knows Him Well"[1:] by Brusilov'a brother-in-law, Chaleles Johnson, appeareared in the New York Times.

To increase the points of sally thereby preventing a concentration of the enemy's strategic reserve. The enemy is to be confused by several points of attack.

To make the width of attack wide, greater than 30 kilometers.

To limit the duration of bombardment, less than 5 hours.

To advance artillery in secrecy and to cooperate with the infantry.

To advance strategic reserve beforehand and to join with the storm troops after a breach of the enemy's front trench has been achieved. Not to avail cavalry.

To get the trench lines as close as possible to the enemy's before the battle.

According to the assessment of British Field Marshal Bernard Law Montgomery, Brusilov was one of the seven outstanding fighting commanders of World War I (the others being Falkenhayn, Ludendorff, Mustapha Kemal, Plumer, Monash and Allenby)


The Brusilov Offensive

The Brusilov Offensive started in June 1916 and ended in August of the same year.

After the disasters of Tannenburg and the Masurian Lakes, the Russian army had fallen back to a line from Riga in the Baltic through to the Pinsk marshes near the Rumanian frontier - around 500 miles long.

The area was divided into three sectors including:

The North-West Front led by General Kuropatkin
The West Front commanded by General Evert
The South-West Front commanded by General Ivanov

All three commanders were reluctant to engage in an offensive against the Germans given the history of the battles that had gone before, but by 1916 the deficiencies in the equipment used by the Russians had been rectified. Soldiers were also receiving proper training and rifles were being produced at a rate of 10,000 per month.

Most of the Russian front lines also benefited from machine guns and artillery shell stocks, which had been built up during the relatively quiet winter months between 1915 and 1916.

This new and improved army saw its first attack in the spring of 1916 when the Russian military was called to aid the Allies during the German attack of Verdun. The Russians were tasked with diverting the Germans to the Eastern Front, and the initial phase of this task was very successful - the Germans were surprised by the severity of the Russian artillery fire and the Russians managed to advance.

However, the timid leadership of the Russian Army led to the withdrawal of the artillery and aeroplane support and soon Russian troops on the ground found themselves being attacked with poison gas. The army had to withdraw but the attack had demonstrated the Russian Army’s new capabilities.

The assist at the Battle of the Somme, the Russians had planned a major attack in the east that would force the Germans to split their forces. Ivanov was replaced by General Alexey Brusoliv who championed the offensive as the best way to win a war.

In April 1916, Brusilov had the chance to argue his case for an offensive attack on three fronts, and ultimately it was decided that he would launch once attack by the South-West Front that would be followed by two further attacks elsewhere.

Brusilov ordered the generals of the four armies under his control to set out their own plans fo attack, which he hoped would ensure the Germans could not work out where the main attack would be. He also reduced to give out any information that he felt could make it back to the Germans.

Brusilov used the time he had to produce detailed maps of the Austro-Hungarian lines and ordered his officers to study them to ensure that they were familiar with the fences, miles and trenches they would face. He also ordered advance trenches to be dug that were less than 100 metres from the enemy lines. With no reserves to call on, he was aware that his attack was all or nothing and so planned accordingly.

The attack began on 4th June with three of four of the armies seeing success aided by artillery bombardments. By 8th June, the Austrains were in full retreat and Brusilov set his sights on his main targets of Lutsk and Kovel. The attack on the former was a success, but the attack on the latter failed to start and Brusilov was told the West Front would only start its attack on 18th June. This allowed the Germans in the east enough time to get together the men they need to support the Austrians and all but doomed Brusilov’s offensive.

Brusilov also struggled with communication issues as his success had left his armies far apart. As a result, the forces advanced on two lines within their sector that went in the opposite direction to each other.

To add to Brusilov’s disappointment, the attack due on the 18th never materialised and men were instead transferred south to be used by Brusilov himself. This is exactly what he had wanted to avoid as it alerted the Germans to their plans. The Germans made use of their superior rail network and soon Brusilov was facing thousands of experienced men.

The major advances he had achieved soon disappeared and by 10th August the Russian advance halted entirely. By this date, the Russians had lost a total of 500,000 men to the Austrian’s 375,000.

The Brusilov Offensive - the only campaign in World War One to be named after a specific commander - came very close to victory but was ultimately deemed a failure as he did not achieve what he had needed to achieve, which was the transfer of German troops from the Western Front.

However, its failure was not due to Brusilov being incompetent and as such many historians have argued that the impact he could have had on the Somme may have been phenomenal.


WI 1916 Brusilov offensive was succesfull

What if the 1916 Brusilov offensive carried out by Alexsei Brusilov succeeded how would this affect WWI.

Btw is it ASB or plausable for this offensive to succeed?

BlairWitch749

What if the 1916 Brusilov offensive carried out by Alexsei Brusilov succeeded how would this affect WWI.

Btw is it ASB or plausable for this offensive to succeed?

It was successful, they took a decent amount of territory and inflicted a mega body count on the central powers

the only problem was Brusilov took so many losses himself that it made the victory's value much less than it could have been ( this has been Russia's way in many wars I can't speak to how you would change this barring a complete collapse of AH)

Alexius I Kommenos

It was successful, they took a decent amount of territory and inflicted a mega body count on the central powers

the only problem was Brusilov took so many losses himself that it made the victory's value much less than it could have been ( this has been Russia's way in many wars I can't speak to how you would change this barring a complete collapse of AH)

Lukedalton

AmericanCataphract

The Brusilov Offensive was launched to distract the Germans from Verdun. It was so successful in this regard that the Germans redeployed forces to the East to stop it. So I think the best way for the Brusilov Offensive to succeed is, paradoxically, to tie the Germans down in the West and prevent them from coming to Austria-Hungary's aid.

What if the British use their forces intended for the Somme offensive at Verdun instead? I doubt it's logistically feasible to get that many troops and their supplies there rather than the Somme, but perhaps a major breakout at Verdun would keep the pressure on the Germans in the West and improve the Brusilov Offensive's chances of success.

Snake Featherston

Germaniac

The Offensive was relatively successful. I attempted at a TL involving a larger Brusilov offensive but I didnt have the time. Its ultimate hops was not to take Vienna but instead was intended on breaking the will of the Hungarians and shatter the nation before Ausgleich was to be reuped in 1917.

And it was not the Brusilov Offensive that was to relieve pressure on Verdun. The Lake Naroch Offensive was meant to do that, and the massive failure forced the Grand Offensive (of which OTL offensive was just the southern portion) to be scaled down.

Philjd

One of the main reasons why the original offensive(s) were so succesful was that Brusillov was forced to make his offensives but was not given any additional resources to do it with

So extreme care was taken in the preparations and the hiding of those preparations from the A-H's. Effectively tactical surprise was achieved and the A-H forces did not have sufficient reserves to cover the resulting tactical breakthroughs, resulting in an almost general collaspse of the front (this is remarkably similar to the British 3rd and 5th armies facing off against the spring 1918 German offensive). Once the general breakthrough was produced it is not until the Russians start to divert their actions against the reinforced German wing of the central powers line that they started to receive massive casualties and a peetering out of the offensive itself.

The latter sub-offensives reverted to the usual ww1 Russian obsession with massed infantry assaults against prepared defences which obviously failed to obtain any satisfactory result - why Brusillov allowed/ordered such a reversion is a mystery.


Brusilov Offensive begins - HISTORY

1916 : The Blood Letting

January 1916 - President Woodrow Wilson begins an effort to organize a peace conference in Europe.

February 18, 1916 - In West Africa, the German colony of Cameroon falls to the French and British following 17 months of fighting. This leaves only one German colony remaining in Africa, known as German East Africa. There, 10,000 troops skillfully commanded by General Paul von Lettow-Vorbeck prove to be an elusive but deadly target, as they are pursued by a British-led force ten times larger.

Battle of Verdun
February 21-December 18, 1916

February 21, 1916 - On the Western Front, the German 5th Army attacks the French 2nd Army north of the historic city of Verdun, following a nine-hour artillery bombardment. The Germans under Chief of the General Staff, Erich Falkenhayn, seek to "bleed" the French Army to death by targeting the cherished city. At first, the Germans make rapid gains along the east bank of the Meuse River, overrunning bombed out French trenches, and capture lightly defended Fort Douaumont four days later without firing a shot. However, the German offensive soon stalls as the French rush in massive reinforcements and strengthen their defenses, under the new command of Henri Petain, who is determined to save Verdun. An early spring thaw also turns the entire battlefield into mud, hampering offensive maneuvers.

March 6, 1916 - Germans renew their Verdun offensive, this time attacking along the west bank of the Meuse River, targeting two strategic hills northwest of Verdun that form the main French position. However, by the end of March, the heavily defended hills are only partially in German hands.

March 18, 1916 - On the Eastern Front, the Russians oblige a French request to wage an offensive to divert German resources from Verdun. Although the Russians greatly outnumber the Germans in the northern sector of the Eastern Front, their poorly coordinated offensive around Vilna and at Lake Naroch is swiftly defeated by the Germans with 70,000 Russian casualties.

April 9, 1916 - The Germans attack again at Verdun, now along a 20-mile-wide front on both the east and west banks of the Meuse River. Once again the attack only yields partial gains in the face of stiff French resistance.

April 18, 1916 - President Woodrow Wilson threatens to sever diplomatic ties between the United States and Germany following the sinking of the passenger ferry Sussex by a U-Boat in the English Channel. The attack marked the beginning of a new U-Boat campaign around the British Isles. But in response to Wilson, the Germans call off the U-Boats.

April 29, 1916 - In the Middle East, the five-month siege at Kut-al-Amara in Mesopotamia ends as 13,000 British and Indian soldiers, now on the verge of starvation, surrender to the Turks. The largest-ever surrender by the British Army comes after four failed attempts by British relief troops to break through to the surrounded garrison.

May 3, 1916 - At Verdun, the Germans begin another attack on the west bank of the Meuse. This time they gain the advantage and within three days capture the two French hills they had been striving for since early March, thus achieving a solid position northwest of Verdun.

May 15, 1916 - Austrian troops attack Italian mountain positions in the Trentino. The Italians withdraw southward, forcing the Austrians to stretch their supply lines over the difficult terrain. The arrival of Italian reinforcements and a successful counter-attack then halts the Austrian offensive completely.

May 25, 1916 - The era of the all-volunteer British Army ends as universal conscription takes effect requiring all eligible British men between the ages of 19 and 40 to report , excluding men working in agriculture, mining or the railroads.

Battle of Jutland

May 31, 1916 - The main German and British naval fleets clash in the Battle of Jutland in the North Sea, as both sides try, but fail, to score a decisive victory. Forward battle cruisers from the British Grand Fleet are initially lured southward toward the German High Seas Fleet, but then turn completely around, luring the entire German fleet northward. As they get near, the British blast away at the German forward ships. The Germans return fire and the two fleets fire furiously at each other. However, the Germans, aware they are outgunned by the larger British fleet, disengage by abruptly turning away. In the dead of the night the Germans withdraw entirely. The British do not risk a pursuit and instead head home. Both sides claim victory. Although the Germans sink 14 of the 151 British ships while losing 11 of 99 ships, the British Navy retains its dominance of the North Sea and the naval blockade of Germany will remain intact for the war's duration.

June 1, 1916 - Germans at Verdun try to continue their offensive success along the Meuse River and now attack the French on the east bank, targeting Fort Vaux and the fortification at Thiaumont. Eight days later, both objectives are taken as the French suffer heavy casualties. The Germans now push onward toward a ridge that overlooks Verdun and edge toward the Meuse bridges. The entire nation of France now rallies behind their troops in the defense of Verdun as French generals vow it will not be taken.

June 4, 1916 - Four Russian armies on the Eastern Front, under their innovative new commander, General Alexei Brusilov, begin a general offensive in the southwest along a 300-mile front. Brusilov avoids the style of predictable narrow frontline attacks used previously, in favor of a sweeping offensive over hundreds of miles that is harder to pin down. Thinly stretched Austro-Hungarian troops defending this portion of the Front are taken by surprise. Realizing their distress, the Germans pull four divisions from Verdun and send them east. By the end of summer, the Germans will send 20 more divisions and merge the surviving Austro-Hungarian troops into the Germany Army.

June 22, 1916 - Germans resume their offensive near Verdun, targeting Fort Souville which overlooks the city and the Meuse bridges. Using poisonous phosgene gas at the start of the attack, they initially take the village of Fleury just two miles north of Verdun, but further advance southward is halted by a strong French counter-attack. Verdun has now become a battle of attrition for both sides with a death toll already approaching 500,000 men.

Battle of the Somme
July 1-November 18, 1916

June 24, 1916 - The Allies begin a week-long artillery bombardment of German defensive positions on the Somme River in northern France, in preparation for a major British-led offensive. Over 1.5 million shells are fired along a 15-mile front to pulverize the intricate German trench system and to blow apart rows of barbed wire protecting the trenches. British Commander Douglas Haig believes this will allow an unhindered infantry advance and a rapid breakthrough of the German Front on the first day of battle.

July 1, 1916 - The British Army suffers the worst single-day death toll in its history as 18,800 soldiers are killed on the first day of the Battle of the Somme. The losses come as 13 attacking divisions encounter German defenses that are still intact despite the seven-day bombardment designed to knock them out. The British also attack in broad daylight, advancing in lines shoulder-to-shoulder only to be systematically mowed down by German machine-gunners. The Somme offensive quickly becomes a battle of attrition as British and French troops make marginal gains against the Germans but repeatedly fail to break through the entire Front as planned.

July 10, 1916 - The Germans attack again at Verdun, using poison gas, and advance toward Fort Souville. Four days later, the French counter-attack and halt the Germans.

July 13, 1916 - The British launch a night attack against German positions along a 3.5-mile portion of the Somme Front. After advancing nearly 1,000 yards, the advance is halted as the Germans regroup their defenses. Two days later, the British once again penetrate the German line and advance to High Wood but are then pushed back.

August 27, 1916 - Romania declares war on the Central Powers and begins an invasion of Austria-Hungary through the Carpathian Mountains. The Romanians face little opposition initially and advance 50 miles into Transylvania.

August 28, 1916 - Kaiser Wilhelm appoints Field Marshal Paul von Hindenburg as Germany's new Chief of the General Staff, replacing Erich Falkenhayn following the disappointment at Verdun and recent setbacks on the Eastern Front.

August 28, 1916 - Italy declares war on Germany, thus expanding the scope of its military activities beyond the Italian-Austrian Front.

August 29, 1916 - Germany's entire economy is placed under the Hindenburg Plan allowing the military to exercise dictatorial-style powers to control the labor force, munitions production, food distribution and most aspects of daily life.

September 1, 1916 - Romania is invaded by the newly formed Danube Army, consisting of Germans, Turks and Bulgarians under the command of German General August von Mackensen. This marks the start of a multi-pronged invasion of Romania in response to its aggression against Austria-Hungary.

September 15, 1916 - The first-ever appearance of tanks on a battlefield occurs as British troops renew the Somme offensive and attack German positions along a five-mile front, advancing 2,000 yards with tank support. The British-developed tanks feature two small side-cannons and four machine-guns, operated by an eight-man crew. As the infantry advances, individual tanks provide support by blasting and rolling over the German barbed wire, piercing the frontline defense, and then roll along the length of the trench, raking the German soldiers with machine-gun fire.

September 20, 1916 - On the Eastern Front, the Brusilov Offensive grinds to a halt. Since its launch in early June, four Russian armies under the command of General Alexei Brusilov had swept eastward up to 60 miles deep along a 300-mile front while capturing 350,000 Austro-Hungarian troops. But by the end of summer, the Germans brought in 24 divisions from the Western Front and placed the surviving Austro-Hungarian troops under German command. The Russian attack withered after the loss of nearly a million men amid insufficient reserves. The humiliating withdrawal from the hard-won areas wrecks Russian troop morale, fueling political and social unrest in Russia.

September 25, 1916 - British and French troops renew their attacks in the Somme, capturing several villages north of the Somme River, including Thiepval, where the British successfully use tanks again. Following these successes, however, heavy rain turns the entire battlefield to mud, preventing effective maneuvers.

October 8, 1916 - The German Air Force (Luftstreikrafte) is founded as various aerial fighting groups are merged.

October 10, 1916 - Romanian troops return home after being pushed out of Hungary by two Austro-German armies. The Austro-German 9th Army then invades Romania and heads toward Bucharest.

October 24, 1916 - At Verdun, the French under General Robert Nivelle, begin an ambitious offensive designed to end the German threat there by targeting Fort Douaumont and other German-occupied sites on the east bank of the Meuse River. The attack is preceded by the heaviest artillery bombardment to-date by the French. Additionally, French infantry use an effective new tactic in which they slowly advance in stages, step-by-step behind encroaching waves of artillery fire. Using this creeping barrage tactic, they seize Fort Douaumont, then take Fort Vaux further east, nine days later.

November 7, 1916 - American voters re-elect President Woodrow Wilson who had campaigned on the slogan, "He kept us out of war."

November 13, 1916 - British troops stage a surprise attack and capture the towns of Beaumont Hamel and Beaucourt at the northern end of the Somme Front.

November 18, 1916 - The Battle of the Somme ends upon the first snowfall as the British and French decide to cease the offensive. By now, the Germans have been pushed back just a few miles along the entire 15-mile front, but the major breakthrough the Allies had planned never occurred. Both sides each suffered over 600,000 casualties during the five-month battle. Among the injured German soldiers is Corporal Adolf Hitler, wounded by shrapnel.

November 20, 1916 - Emperor Franz Joseph of Austria-Hungary dies at age 86. He is succeeded by Archduke Charles who wants to take Austria-Hungary out of the war.

December 6, 1916 - Bucharest, capital of Romania, falls to the Austro-Germans. This effectively ends Romanian resistance to the Austro-German invasion and places the country's entire agricultural and industrial resources, including the Ploesti oil fields, in German hands.

December 7, 1916 - LLoyd George becomes Britain's new Prime Minister. His new War Cabinet immediately begins to organize the country for "total war."

December 12, 1916 - Joseph Joffre resigns under pressure from his position as Commander-in-Chief of the French Army, replaced by General Robert Nivelle.

December 15, 1916 - The last offensive in the Battle of Verdun begins as the French push the Germans out of Louvemont and Bezonvaux on the east bank of the Meuse River. Combined with other ground losses, the German withdrawal ends the immediate threat to Verdun and both sides now focus their efforts on battles elsewhere along the Western Front. Overall, the French and Germans suffered nearly a million casualties combined during the ten month battle in which the Germans failed to capture the city of Verdun.

December 18, 1916 - President Woodrow Wilson caps off a year-long effort to organize a peace conference in Europe by asking the combatants to outline their peace terms.


British in a Destroyed Village


Massive German Supply Line


Battle of Jutland Illustration


Wounded British in a Trench

Copyright © 2009 The History Place™ All Rights Reserved

Användarvillkor: Privat hem/skola är icke-kommersiellt, endast återanvändning via Internet är tillåtet för text, grafik, foton, ljudklipp, andra elektroniska filer eller material från The History Place.


Titta på videon: The Brusilov Offensive - The Arab Revolt I THE GREAT WAR Week 98