30/04/18 Varför USA inte borde dra av det iranska kärnkraftsavtalet - Historia

30/04/18 Varför USA inte borde dra av det iranska kärnkraftsavtalet - Historia

På söndagen, två dagar efter att ha bekräftats av senaten, gjorde USA: s utrikesminister Michael "Mike" Pompeo ett virvelvindstopp i Tel Aviv. Ironiskt nog träffade premiärminister Benjamin Netanyahu Pompeo, den första statssekreteraren som besökte Israel efter att USA erkänt Jerusalem som Israels huvudstad, inte i Jerusalem, utan i Tel Aviv.

Det huvudsakliga samtalsämnet sägs ha varit Iran och en del av den diskussionen är det kommande beslutet som president Trump står inför när det gäller huruvida man ska dra sig ur Irans kärnvapenavtal, annars känd som JCPOA. Efter sitt möte med Netanyahu sade utrikesminister Pompeo: ”Den här affären är mycket bristfällig. Han har [president Trump] uppmanat administrationen att försöka fixa det och om vi inte kan fixa det kommer han att dra sig ur affären. Det är ganska enkelt ... "

Avtalet som förhandlades fram under president Barack Obama tvingade iranierna att stoppa sitt kärnkraftsprogram. President Donald J. Trump, liksom premiärminister Netanyahu, har uttalat högt kritik av avtalet, och president Trump kallade det "det värsta avtalet någonsin". Premiärminister Netanyahu har varit emot avtalet från det att dess konturer offentliggjordes. Netanyahu talade direkt till kongressen och argumenterade mot godkännande av avtalet, till stor oro för Obama -administrationen.

Netanyahu har framgångsrikt övertygat de flesta israeler om att det iranska avtalet är ett dåligt avtal, och därför har han stort stöd i sitt försök att övertala Trump att dra sig ur affären. Den uppfattningen delas dock inte av de flesta av Israels säkerhetsexperter, varav många har dragit ut håret och undrat vad som kommer härnäst. Även om det finns en nästan övergripande överenskommelse om att det iranska avtalet kunde ha - och förmodligen borde ha - varit bättre, är det svårt att hitta en expert i Tel Aviv som tror att det skulle vara bra för Israel om USA skulle dra sig ur just nu.

Avtalet med Iran har tre huvudsakliga svagheter. Först fick iranierna mycket av det de ville ha i förväg (dvs. frigörande av nästan 100 miljarder dollar i iranska tillgångar och upphävande av andra sanktioner). För det andra några av de starkare skyddsåtgärderna i avtalet går ner efter 10 år. För det tredje gör avtalet ingenting för att begränsa andra iranska åtgärder, såsom utveckling av ballistiska missiler.

För människor som förstår avtalet är de första och andra svagheterna de överlägset starkaste skälen för att USA inte ska gå därifrån. Innan avtalet undertecknades var USA: s främsta hävstångseffekt över Iran allt deras pengar som hölls kvar, liksom det faktum att resten av världen var enade i att motsätta sig det iranska programmet. Iranierna har sina pengar nu och USA och Israel står nästan ensamma om att avtalet ska skrotas vid denna tidpunkt.

Av allt att döma har iranierna hållit sin sida av avtalet. Så för många verkar det löjligt för USA att dra sig tillbaka och ge iranierna en anledning att gå ifrån sina åtaganden. I vår nuvarande värld, där Iran och Ryssland är allierade, kommer det att vara nästan omöjligt att sätta någon form av press på iranierna. Bristen med aspekter av överenskommelsens solnedgång vid 10-årsmärket är mycket verklig. Det finns dock ingen logik i att riva upp ett decennium långt avtal-som respekteras-under år 3.

Vissa tror att amerikanska hot om att dra sig ur avtalet är bevis på president Trumps lysande förhandlingsförmåga, manövrering för att tvinga européerna att gå med på att pressa Iran att ytterligare begränsa sitt missilprogram, eller för att stävja deras andra aggressiva aktiviteter. Detta tillvägagångssätt kan bära frukt. I likhet med taktiken att hota att dra sig till NAFTA för att omförhandla avtalet kan hot med att dra sig ur Iranavtalet vara ett välberäknat steg för att förbättra villkoren. Problemet med den strategin är dock - vad händer om det inte fungerar? Vad händer då? Vad är "Plan B"?

Ingen verkar ha en beredskap för vad som skulle hända om USA verkligen går ifrån avtalet och iranierna använder det som en ursäkt för att börja berika uran, än en gång? Vad då - Skulle USA och Israel attackera? Är det beredskapsplanen? I så fall tror jag inte att invånarna i Tel Aviv föredrar Plan B. Iranierna har gjort det klart att de anser Israel som ”fiendens nummer 1” och har offentligt hotat med att förstöra Israel mer än en gång. Israel tar dessa hot på största allvar, och har därför gjort och kommer att fortsätta att göra allt de kan för att se till att iranierna inte skaffar kärnvapen. Med detta sagt, att gå ur ett avtal som hålls - sju år innan dess strängaste skyddsåtgärder löper ut - är inte sättet att uppnå det målet.

Avslutningsvis bör det beaktas att detta beslut kommer att ske mot bakgrund av en period av hög spänning i Israel. På söndagskvällen, strax efter Netanyahu-Pompeo-mötet, gjordes tre försök att attackera den israeliska gränsen från Gaza. Dessutom ägde en attack rum samma natt i Syrien, med många rapporter som påstod att målet var en iransk bas, möjligen attackerad av Israel.

Den 15 maj öppnar USA sin ambassad i Jerusalem, ett evenemang som firas av israeler, men som förväntas resultera i en viss grad av våld. President Trumps beslut angående JCPOA är bara en av många händelser som sannolikt kommer att göra maj till en utmanande månad för Israel.


20 viktiga fördelar och nackdelar med kärnkraftsavtalet med Iran

Europa har många bekymmer om Irans anrikning av uran och hur den produkten kan förvandlas till ett kärnvapen. USA har liknande bekymmer. Det perspektivet ledde till ett ramavtal 2015 som förde Tyskland, Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA tillsammans för att skapa en överenskommelse där Iran skulle göra om, konvertera och minska sina kärnkraftsanläggningar.

I utbyte mot att de accepterar ramen skulle Iran se att alla kärnkraftsrelaterade ekonomiska sanktioner från de andra deltagande länderna upphävs. Denna överenskommelse skulle möjliggöra frigörande av tiotals miljarder dollar i frysta tillgångar och oljeintäkter, vilket skulle kunna ge den lokala ekonomin en förbättring.

Den 8 maj 2018 meddelade Trump -administrationen ett utträde från affären. År 2019 meddelade Iran att det skulle bryta mot avtalet tills det får "fulla rättigheter" till ett ekonomiskt förhållande till Europeiska unionen. Efter att Storbritannien beslagtog ett iransk oljetankfartyg på väg till Syrien med tjänstemän från Gibraltar, gjordes försöket mot ett brittiskt tankfartyg, men utan framgång.

I takt med att spänningarna ökar runt om världen om resultatet av kärnkraftsavtalet med Iran är det viktigt att se över de många för- och nackdelarna som är förknippade med detta avtal.

Lista över proffsen med kärnkraftsavtalet med Iran

1. Det skulle skjuta upp övergången till att Iran blir en kärnkraft.
Målet med kärnkraftsavtalet med Iran är att det skulle försena landet från att kunna skaffa eller utveckla ett massförstörelsevapen i minst 10 år. När länderna började samarbeta med Iran för att slutföra avtalet 2015 trodde experter från USA att Iran var 24 månader från att ha en användbar vara. Det var därför ramarna i avtalet infördes ursprungligen.

"Efter två års förhandlingar har vi uppnått ett detaljerat arrangemang som permanent förbjuder Iran att få ett kärnvapen", sade president Obama 2015. "Det avbryter alla Irans vägar till en bomb."

2. Avtalet stoppar en vapenkapplöpning i Mellanöstern.
Listan över länder som har tillgång till kärnvapen just nu är mycket liten. I juli 2019 har USA och Ryssland flest, med över 12 500 av de uppskattningsvis 14 000 kärnvapenspetsarna som för närvarande existerar. Frankrike, Kina, Storbritannien, Pakistan, Israel, Nordkorea och Indien är de enda andra nationerna med denna teknik. Om Iran fick utveckla vapen som det kunde använda, skulle ett vapenkapplöpning i Mellanöstern sannolikt inträffa så att det inte skulle bli en så stor fördel.

Genom att begränsa berikningsprocessen med överenskommelsen förebyggs eventuell eskalering och mindre risk för krig.

3. Det hindrade Iran från att använda moderna centrifuger.
En av de ofta förbisedda fördelarna med kärnkraftsavtalet med Iran är det faktum att det fanns begränsningar för centrifugerna som definierades som tillåtna enligt avtalet. I juli 2015, som är månaden då avtalet började formalisera dess ramverk, fanns det nästan 20 000 aktiva platser som berikade uran. Enligt villkoren i denna omfattande handlingsplan var Iran begränsat till installationen av cirka 5 000 av sina äldsta och minst effektiva processer under decenniet.

Sedan avtalet genomfördes förstörde Iran kärnan i en reaktor som kunde producera vapen av plutonium. Det tog också bort nästan 70% av sina centrifuger och eliminerade 97% av sitt lager av berikat uran.

4. Avtalet för samman ekonomiska motståndare.
Ett av de främsta argumenten för att USA skulle stanna i kärnkraftsavtalet med Iran var det faktum att Ryssland och Kina båda gillar det. Ryska tjänstemän uppmanade USA offentligt att stanna i avtalet 2018 innan Trump -administrationen beslutade att dra sig ur det. Det fanns också påtryckningar från Tyskland och Frankrike att också stanna kvar, vilket innebär att det skapade ytterligare ett lag av fred för amerikaner med sina europeiska allierade.

Fördelarna med att upprätthålla freden mellan dessa globala makter är tydliga.

  • Det förbättrar utsikterna för global handel och tillför värde till den globala ekonomin.
  • Det är mer fred i världen när de två största innehavarna av kärnstridsspetsar kommer överens.
  • En ökad politisk vilja uppmuntrar till fredsförhandlingar i andra delar av världen.
  • Det sker minskningar av åtgärderna för sanktioner och motsanktioner.

5. Det ger förhandlingshävstång för Nordkorea.
USA har gjort historiska tillvägagångssätt mot Nordkorea under Trump -administrationen för att begränsa kärnvapenhotet från den kommunistiska regimen. Eftersom USA drog sig ur kärnkraftsavtalet med Iran har Pyongyang ingen anledning att lita på att amerikanerna inte skulle göra detsamma mot dem också. Ingen skulle vara villig att ge upp sin kärnkraftskapacitet om de vet att Vita husets ledning är villig att gå ifrån liknande affärer.

Det slutliga målet med kärnkraftsavtalet med Iran är att använda kraften i ekonomiska sanktioner för att uppmuntra specifika statliga beteenden som hjälper till att bevara freden. Att hålla sig i överenskommelsen kan hjälpa det resultatet, men att rippa upp det kommer inte.

6. Amerikanska företag kan teckna avtal med Iran.
Boeing stödde starkt Irans kärnkraftsavtal eftersom det upphörde med begränsningarna för att sälja varor och tjänster till landet. Nästan 20 miljarder dollar i flygplansutgifter placerades 2015 efter att ramen godkändes så att Irans flygplansflotta från 1970 -talet kunde få en välbehövlig uppdatering. Det fanns ytterligare 100 miljarder dollar i olje- och gasinvesteringar som också kan ha inträffat.

Alla dessa affärer stoppades efter valet i Trump eftersom ett av de viktigaste politiska budskapen från den kampanjen var att dra sig ur kärnkraftsavtalet med Iran. Europeiska tillverkare som Volkswagen hoppas fortfarande få fotfäste, eftersom Iran var en betydande marknad för dem på 1960 -talet och början av 1970 -talet.

7. Det skulle hjälpa USA att minska sitt handelsunderskott.
Det amerikanska handelsunderskottet växte till 566 miljarder dollar 2017, vilket var den högsta nivån sedan 2008 och en ökning med 12%. Denna siffra är ett mått på ekonomisk hälsa eftersom den visar hur många inköp som sker i förhållande till export från amerikanska företag och statlig verksamhet. När FN: s säkerhetsråd undertecknade kärnkraftsavtalet med Iran 2015 växte Irans ekonomi med nästan 13% nästa år. Under 2019 väntas ekonomin minska med minst 6%.

Iran har gått från att exportera 2,5 miljoner fat olja per dag till bara 300 000. Även om landets ekonomiska produktion inte är i närheten av vad Kina, Kanada eller till och med Mexiko tillhandahåller USA, skulle en handelspartner som ser tvåsiffrig tillväxt bidra till att minska det amerikanska handelsunderskottet över tid.

8. Det minskar den globala kärnkraftsrisken.
Vapenupptrappning i Mellanöstern skulle leda till att fler nationer får tillgång till kärnteknik. Detta resultat kan få ett förödande resultat för regionen och vår planet. Hotet om kärnkraftsutplacering är så stort att Tysklands förbundskansler Angela Merkel en gång sa att en ”dålig Iran -affär är bättre än ingen alls”.

Hotet om en kärnvinter och vår ömsesidigt säkrade förstörelse kan inträffa med ett regionalt utbyte av små stridsspetsar. Detta miljömässiga resultat skulle förstöra jordbruket, förändra klimatet och döda miljontals människor. Kärnvapenavtalet med Iran minskar den globala risken eftersom den begränsar åtgärderna från en aggressiv regim, vilket ger de andra regeringarna i världen tid att komma med en annan idé.

9. Det finns en allmän överenskommelse om att Iran följer.
Trots tidigare brott mot tidigare fördrag finns det betydande bevis som tyder på att Iran har hållit sig till villkoren i detta avtal till sommaren 2019. I juni 2017, när uppmaningar till USA att dra sig ur ramen började ta fart, IAEA och utrikesdepartementet under Trump -administrationen, tillsammans med de gemensamma stabscheferna, drog slutsatsen att Iran tog hand om deras slut på köpet.

Lista över nackdelarna med kärnkraftsavtalet med Iran

1. Det skulle inte hindra Iran från att bli en kärnvapenstat i framtiden.
Kritiker av kärnkraftsavtalet med Iran oroar sig över det faktum att detta avtal fortfarande tillåter landet att etablera en robust kärnkraftsinfrastruktur. I en perfekt värld skulle det förhindra utveckling av stridsspetsar och berikning under bara ett decennium. Utan några garantier för att en annan överenskommelse skulle kunna nås när detta löpt ut frigör ramarna tillgångar som Iran kan använda omedelbart medan det fortfarande kan bearbeta uran med äldre utrustning.

Istället för att stoppa kärnkraftsprogrammet och potentialen för eskalering, saktar kärnkraftsavtalet med Iran ner det.

2. Det finns kryphål på plats som gör att Iran kan hitta sätt att fuska.
Inspektionsprocessen som ingår i kärnkraftsavtalet med Iran ger landet gott om tid att få det att se ut som om de överensstämmer med överenskommelsen. Vi vet redan hur effektivt ledarskapet är för att dölja dessa delar av deras anrikningsprogram under tidigare FN -inspektioner.

Även om det överhängande hotet med ett modernt kärnkraftsprogram i första hand krävde affären, tillåter den slutliga strukturen för det Iran att fortsätta arbeta utan konsekvenser. Iran har en lång historia av att bryta mot internationella avtal, vilket gjorde det minst tre gånger under 2017. IAEA fångade landet som driver en avancerad kärncentrifug IR-5 trots sina skyldigheter att göra motsatsen.

3. Iran testade fortfarande missiler efter undertecknandet av avtalet.
Efter undertecknandet av kärnkraftsavtalet med Iran fanns det inhemska ballistiska missiltester som betraktades som provocerande handlingar av USA och Storbritannien som ett brott mot avtalets villkor. Iran säger att missilerna inte var avsedda att bära kärnstridsspetsar, så de kränkte inte avtalet med sina handlingar. Det kommer alltid att finnas ett grundläggande tvivel om att landets ledning någonsin kommer att överge sina drömmar om kärnkraft, varför kritiker säger att en politisk överenskommelse som ger Iran mer pengar är en dålig idé.

”Iranavtalet förrådde Amerikas kärnvärden genom att uppmuntra en regim som gjorde sig skyldig till hela trifektan att vara en gång världens främsta sponsor av terrorism, en brutal förtryckare av sitt eget folk och att hjälpa till med folkmord i Syrien samtidigt som man lovade ett folkmord på judarna i Israel ”, skrev Shmuley Boteach för The Jerusalem Post 2018.

4. Affären kan utsätta Israel för risk för en framtida attack.
En av de närmaste allierade i USA är Israel. Premiärminister Benjamin Netanyahu har haft de starkaste rösterna mot undertecknandet av detta avtal. Det finns långvariga spänningar mellan de två länderna i en sådan omfattning att vem som helst kan nekas åtkomst om det visas en israelisk passstämpel vid inresan. Det finns också flera bekymmer om den militära uppbyggnaden som inträffar vid den syriska gränsen.

Eftersom kärnkraftsavtalet med Iran bromsar utvecklingen istället för att stoppa den, finns det en legitim oro från Israel att en förbättrad ekonomi och mindre uppmärksamhet på anrikningsprogrammet kan skapa potential för ett oprovocerat angrepp en dag.

5. Många kampanjgivare i USA är emot kärnkraftsavtalet med Iran.
Även om politiken borde vara fri från specialräntepengar, kommer lobbyinsatser troligen aldrig att försvinna. Många långvariga finansiärer och kampanjgivare gillar inte tanken på att ha ett kärnkraftsavtal med Iran. Det finns många anledningar till detta perspektiv, allt från det andliga till investeringsportföljen. Det är mer än en debatt mellan republikaner och demokrater för amerikaner. Vissa på båda sidor av gången ser överenskommelsen som en katastrofal kontrollansträngning eftersom den inte ger några meningsfulla långsiktiga restriktioner.

6. Det tar inte bort bränslet för att skapa vapen från landet.
Det finns en 40 MW kärnkraftverk som producerar tungt vatten i Arak. Anläggningen är känd för att ge Iran tillräckligt med plutonium för att den skulle kunna göra minst ett par bomber per år. Trots påståenden om det motsatta, finns det inget behov av att ha en tungvattenreaktor i den regionen för att få ett fredligt program, men kärnkraftsavtalet med Iran tillåter att den förblir med reducerat plutonium baserat på verifiering och inspektioner.

Ett av de viktigaste målen för allierade sedan Bush -administrationen var att stänga kärnkraftsplatserna vid Arak, Natanz, Isfahan och Fordow för att minska hotet om vapenutveckling i regionen. Denna överenskommelse fick det aldrig att hända.

7. Det finns ingen begränsning av utvecklingen av ICBM.
Iran stenade internationella byråer om deras legitima farhågor om militarisering av deras kärnkraftsprogram. Trots de hot som är möjliga från denna regim, beslutade USA och dess allierade att släppa sina krav för att begränsa utvecklingen av interkontinentala ballistiska missiler.

Denna nackdel innebär att Iran kan spendera det kommande decenniet med att utveckla ICBM -teknik och sedan starta om deras urananrikning för att skapa kärnstridsspetsar som kan levereras utanför regionen om de så önskar.

8. Det ger bara en kortsiktig lösning på ett långsiktigt problem.
Den inledande ramen som USA föreslog för kärnkraftsavtalet med Iran var 20 år. De flesta av överenskommelsens primära villkor skulle gå ner om högst 10 år. När avtalet löper ut skulle Iran ha förmågan att bli en betydande militär och industriell makt. Det finns mer än 80 miljoner människor som bor i landet som skulle se mer allierat engagemang i sina angelägenheter istället för mindre, vilket sannolikt skulle skapa ett tryck mot långsiktig imperialism.

9. Atomavtalet med Iran ignorerar de allierade fördragen som landet har med Ryssland.
Varför vill Ryssland och Kina hålla USA inblandat i kärnkraftsavtalet med Iran? Det kan bero på att det finns ett militärt samarbetsavtal för att intensifiera militära och tekniska framsteg i regionen som har funnits sedan 2015.

Sergey Shoigu, som var den ryska försvarsministern 2015, sa detta: ”Vi är positiva till ett långsiktigt och flernivåsamarbete med Iran och välkomnar det iranska ledarskapets försök att utöka sina band med Ryssland, inklusive i militärt försvar. Vi har gemensamma utmaningar och hot i regionen som vi bara kan motsätta oss om vi kommunicerar. ”

10. Det gör inga försök att normalisera relationerna mellan de två länderna.
USA och Iran har varit i strid med varandra sedan 1970 -talet. Kärnvapenavtalet med Iran gör inga ansträngningar för att ändra detta. Även under 2015 års tillkännagivande av ramen erkände president Obama att syftet med avtalet var att handla om upphävande av sanktioner för restriktioner i kärnkraftsprogrammet.

Den högsta ledaren i Iran kallar fortfarande USA ”den stora Satan”. Irans regering ser sig fortfarande mitt i ett heligt krig mot västens idéer. Denna ansträngning legaliserade i slutändan tidigare brott mot fördraget som ett sätt att manipulera utvecklingsprocessen för en kort tid för att skapa inget mer än en kort politisk vinst - enligt vissa kritiker.

11. Genom avtalet öppnades möjligheten att beväpna försäljning till Iran från Ryssland.
Ryssland meddelade omedelbart att det var redo att sälja luftförsvarsmissiler S-300 till Iran efter att kärnvapenavtalet nåtts och godkänts av FN: s säkerhetsråd. Sedan 1992 har Iran tagit emot T-72-stridsvagnar, luft-till-luft-missiler och stridsflygplan som MiG-29. Även en höghastighets-torped som VA-111 Shkval, som kan förstöra ubåtar och stora krigsfartyg, har spel i Iran.

I juni 2019 förklarade Trump -administrationen en nödsituation bara för att påskynda vapenförsäljning till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. Värdet på transaktionen var 8,1 miljarder dollar. Det tillkännagavs också att stationera ytterligare 1500 trupper i regionen för att motverka Iran. Även om kärnkraftsavtalet med Iran var avsett att förhindra eskalering, är det en process som fortfarande pågår idag.

Bedömning av fördelar och nackdelar med kärnkraftsavtalet med Iran

Oavsett om du håller med om Trump -administrationens handlingar eller inte, kan det inte förnekas att presidenten tillträdde med en hög grad av förakt mot Obama -administrationens agerande. Det har funnits en beslutsamhet att förstöra alla rester av arbetet som ägde rum, inklusive kärnkraftsavtalet med Iran.

Flera personer i Trump -administrationen, inklusive National Security Advisor John Bolton, hatar tanken på detta avtal. Bolton har också en lång historia av att försöka bryta nedrustningsaffärer. Det är viktigt att komma ihåg att anklagelser, påståenden och åsikter vanligtvis är politiskt inställda.

Fördelar och nackdelar med kärnkraftsavtalet med Iran kan vara en viktig punkt att överväga under de kommande åren om båda parter beslutar att det är i deras bästa intresse att bryta mot ramverket. Att genomdriva avtalet utan USA som spelare kan också vara utmanande. Tills vi når den punkten kan undersökning av dessa nyckelfrågor genom pågående ansträngningar och reaktion på kritiska situationer uppmuntra till mer fred i regionen och i resten av världen.


The Deal of a Lifetime

En anledning att le: USA: s utrikesminister John Kerry, center, väntar på början av ett möte för att slå fast ett kärnvapenavtal med Iran, den 30 mars 2015, på Beau Rivage Palace Hotel i Lausanne, Schweiz.

Foto av Brendan Smialowski/AFP/Getty Images

Det iranska kärnkraftsavtalet som träffades i Schweiz på torsdagen är ett betydande genombrott. Osäkerheter kvarstår i sig, eftersom det bara är en "politisk ram" för att ett formellt avtal ska slutföras och undertecknas senast den 30 juni. Men detta ramverk visar sig vara mycket mer detaljerat, kvantitativt och restriktivt än någon hade förväntat sig.

Det kanske inte leder till en affär så bra som konturen antyder att den kanske inte leder till en överenskommelse alls. Men alla som fördömer detta ramverk - alla som hävdar att vi borde dra oss ur samtalen, införa fler sanktioner eller bomba Iran för att det är bättre att inte ha något att göra än att ha det här - är inte en seriös person eller driver en parochial agenda .

Om denna överenskommelse genomförs fullt ut kommer Iran inte att kunna bygga en atombomb genom att berika uran eller genom att bearbeta plutonium i minst 10 år. Några av de restriktioner som denna överenskommelse medför skulle pågå i 15 år. De internationella inspektionerna av vissa aspekter av Irans kärnkraftsprogram skulle stanna kvar i 25 år.

När det gäller de ekonomiska sanktionerna mot Iran skulle de upphävas inte vid avtalets undertecknande, som iranierna först krävde, utan först efter att inspektörerna har verifierat att Iran har fullgjort alla sina åtaganden i affären.

Dessa åtaganden inkluderar att minska antalet Irans installerade centrifuger med två tredjedelar (från cirka 19 000 till 6 104, med endast 5 060 tillåtet att berika uran) minska dess lager av berikat uran med 97 procent (från 10 000 kilo till 300 kilo) för att ta bort allt Avancerad centrifuger (de som kan berika uran i mycket snabbare takt) och placera dem i internationellt övervakad lagring för att förstöra kärnan i Arak tungvattenreaktor (som kan producera en plutoniumbomb), skicka allt använt bränsle ut ur landet , och avstå från ytterligare upparbetning bland annat.

Om iranierna respekterar dessa villkor kommer de inte att kunna bygga en bomb på minst ett decennium, kanske längre. Ändå finns det två frågor som ett slutligt avtal skulle behöva svara på konkret.

För det första är det inte klart när sanktionerna skulle upphävas. En officiell sammanfattning av ramverket säger vid ett tillfälle "Iran kommer att få sanktioner, om det verifierbart uppfyller sina åtaganden." På andra ställen står det att alla FN: s säkerhetsråds resolutioner om kärnfrågor i Iran "kommer att hävas samtidigt som Iran slutför kärnkraftsrelaterade åtgärder som tar itu med alla viktiga problem."

Men detta lämnar frågan om timing öppen. Några av dessa "åtaganden" ska genomföras under hela avtalstiden, men det finns absolut inget som tyder på att sanktionerna kommer att gälla i ett decennium. Är de relevanta åtagandena de som innebär minskning eller demontering av kärnteknisk utrustning? Kommer sanktionerna i så fall att hävas i etapper eller alla samtidigt när nedskärningarna och avstängningarna är klara?

I ramen anges också att sanktioner kan "knäppas tillbaka" på plats om Iran vid något tillfälle bryter mot någon del av affären. Men som alla vet är det mycket svårare att återinföra sanktioner än att häva dem, särskilt vid FN: s säkerhetsråd, där Ryssland och Kina (som motvilligt undertecknade sanktionerna och vill se dem hävas så snart som möjligt) har veto kraft. Så allt annat om den här affären måste vara solid.

(Det är dock värt att notera, i ramverket står det att sanktioner avseende Irans ballistiska missiler, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och stöd för terrorism fortfarande kommer att vara på plats. Så om kärnkraftsanktionerna verkligen behöver "knäppas tillbaka" kan de vara Utöver dessa sanktioner finns det fortfarande en mekanism för att frysa pengar.)

För det andra måste affären låta internationella inspektörer inte bara övervaka iranska kärntekniska anläggningar kontinuerligt, utan också att titta in i andra "misstänkta" anläggningar - med andra ord anläggningar som inte finns på den officiella listan som inspektörerna har anledning att tro makt hysa förbjuden aktivitet. Verifiering har varit den mest nässlande aspekten av alla vapenkontrollavtal genom historien, av två skäl. För det första kan ingen affär vara absolut verifierbar, det är därför överenskommelser vanligtvis sätter standarden för "tillräckligt verifierbar" (lite finess, men det finns inget ärligt alternativ). För det andra, även i de mest betrodda relationerna (och relationerna med Iran är långt ifrån det), finns det en fin gräns mellan auktoriserad inspektion och otrevlig spionage - det vill säga att Iran (eller någon annan militär makt) kan ha förståelig, till och med legitim skäl för att vilja hålla utlänningar utanför vissa områden.

Så varför ska P5+1 -nationerna - de fem permanenta medlemmarna i FN: s säkerhetsråd (USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina) plus Tyskland - driva detta avtal, trots osäkerheten?

Den främsta anledningen är att det är en oerhört bra affär har det aldrig funnits ett kärnkraftsavtal med något land som är så omfattande restriktivt. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu uppmanade den amerikanska kongressen att kräva "en bättre affär", men hans definition av en sådan affär - en som förbud urananrikning, demontering Allt dess anläggningar, och insisterar på en drastisk förändring av Irans utrikespolitik - är ouppnåelig, och mer i sak vet han det.

Ja, den här affären skulle inte hindra Iran från att vara en fara i politiken i Mellanöstern eller från att förtrycka sitt eget folk. Men inget vapenkontrollavtal kan sträva efter att göra det. De amerikansk-sovjetiska strategiska vapenavtalen, som undertecknades under hela det kalla kriget, krävde inte att Sovjetunionen avstod från kommunismen, slutade stödja uppror från tredje världen eller inrättade Jeffersonian demokrati-men affärerna var fortfarande mycket användbara. De begränsade, och under de senare åren, kärnvapenkapplöpningen och de gav ett forum för diplomati, en nedkylning av misstro och hat, i en tid då inga andra frågor kunde ha gjort det.

I sitt tal för kongressen fördömde Netanyahu affären - långt innan dess konturer fastställdes - eftersom den banade väg för ett kärnvapen Iran ett decennium därefter och noterade att tio år är som ett ögonblick i nationernas annaler. För det första kan många saker hända på 10 år. (Bland annat kommer de flesta av Irans mullahärskare troligen att ha dött.) För det andra, skulle han hellre bana väg för ett kärnvapen -Iran under de kommande sex månaderna?

Netanyahus osannolika allierade som motsätter sig affären - härskarna i Saudiarabien, Egypten och andra sunnimuslimska oligarkier - vill helt enkelt inte ha en överenskommelse. De fruktar framför allt ett uppstigande shiitiskt Iran, särskilt ett Iran berikat av pengaflödet som kommer med slutet av sanktioner och återupptagandet av globala investeringar och handel. De skulle i själva verket föredra ett Iran som strävar efter att bygga kärnvapen - ett Iran som uppenbart ser ut som ett hot - framför ett Iran som kan fastna i kärnvapenområdet (och därmed kan verka mer fredligt) men i själva verket fortsätter sitt expansionistiska mål.

Denna rädsla är begriplig ur deras synvinkel, men USA bör inte anta sunniernas perspektiv - bör inte dras in i deras krig med shiiterna - om det innebär att avstå från möjligheten till en verkligt historisk, potentiellt transformativ affär . Till och med från sunniernas synvinkel, vilka skulle de föredra: ett expansionistiskt Iran med kärnvapen eller utan?

De har rätt, slutet på sanktionerna kan göra Iran mer mäktigt men det internationella samfundet har hållit fast vid sanktionerna så länge som de bara har gjort det eftersom de har setts som spaken för en affär. Om affären kollapsar och om USA hålls ansvarigt för misslyckandet skulle sanktionerna också kollapsa.

Vilket leder till en annan anledning till att fortsätta dessa samtal: Om det finns någon chans att Iran kan ändra sitt ställningstagande under det närmaste decenniet eller så kanske till och med blir en ”normal” nation, kan dessa samtal inleda denna förändring. Tehran’s rulers have long justified their alliance with terrorists and their repressive domestic policies by raising alarms about the threat from demonic America. If the Iranian people see their own leaders meeting and smiling with American diplomats, even negotiating deals, trusting them enough to dismantle huge pieces of the nation’s cherished nuclear program, then the chants of “Down with America” might soon lose their potency—and the regime’s political legitimacy, the rationale for its existence, could gradually evaporate.

But even if there is no regime change, this deal is far better than no deal, and there is no deal on the table but this one, and it’s a lot better than anyone would have predicted just a few days ago.


4/30/18 Why the US Should Not Pull Oot of the Iranian Nuclear Agreement - History

President Donald Trump announced the United States would exit a nuclear pact with Iran and re-impose sanctions on Tehran, saying the Obama-era deal failed to contain the regime&rsquos nuclear ambitions and regional meddling.

The U.S. withdrawal advanced Trump&rsquos campaign vow to shake up the 2015 Iran nuclear deal, which had originally been joined by six additional world powers. Under the deal, Iran scaled back its nuclear program in exchange for relief from crippling sanctions.

"This was a horrible one-sided deal that should have never, ever been made," Trump said in White House remarks May 8. "It didn't bring calm, it didn't bring peace, and it never will."

Here&rsquos what you need to know, with fact-checks from Trump&rsquos speech:

Trump has long denounced the deal as a narrow and short-sighted windfall for Tehran, and chafed at its failure to address Iran&rsquos missile program or military activity in the Middle East.

Trump believed the deal should have allowed international weapons inspectors to have greater access to Iranian military sitesl. He&rsquos also hammered the deal for not covering Iran&rsquos missile program and repeatedly underscored the need to stop the country from developing an intercontinental ballistic missile.

Finally, Trump criticized the deal for failing to rein in Iran&rsquos support of sectarian violence in places like Syria and Yemen, despite the deal&rsquos promise to contribute to "regional and international peace and security."

A last-ditch effort by leaders of France, Germany and the United Kingdom to address Trump&rsquos concerns failed to persuade him to remain in the deal.

Trump said that "at the heart of the Iran deal was a giant fiction &mdash that a murderous regime desired only a peaceful nuclear energy program." He went on to say that "last week, Israel published intelligence documents, long concealed by Iran, conclusively showing the Iranian regime and its history of pursuing nuclear weapons."

The accurate part is that Israeli President Benjamin Netanyahu presented a trove of Iranian documents.

What&rsquos less accurate is that those documents added much to what the international community had known for some time.

In 2008, notes of a Vienna briefing on Iran by the chief inspector of the International Atomic Energy Agency leaked out. In a summary posted online, the briefing provided diagrams and documents on the development of a "spherical device," high-explosives testing and missile launch sequences, including an explosion at 600 meters. The notes said that "elements available to the Agency are not consistent with any application other than the development of a nuclear weapon."

However, the briefing notes said the activities continued only into January 2004.

Netanyahu&rsquos presentation, based on documents taken from a warehouse in Tehran by Israeli spies, also exhibited a spherical device and work done on high power explosives. He did not describe activities after 2003. So, much of what Netanyahu offered was already known.

Trump said the deal handed the regime "many billions of dollars, some of it in actual cash. A great embarrassment to me as a citizen and to all citizens of the United States."

The deal released Iranian assets frozen under a variety of sanctions. The key point is that these assets, whether they were cash in the bank, real estate or something else, belonged to Iran in the first place.

The United States did deliver about $1.7 billion in cash to Iran. That represented $400 million plus interest that Iran had paid the United States before the Iranian revolution in 1979 for military hardware that was never delivered.

The total value worldwide of freed Iranian assets was about $56 billion, according to a 2015 estimate from the U.S. Treasury Department.

The deal restricted certain Iranian nuclear activities for periods between 10 to 25 years, and allowed for more intrusive, permanent monitoring. It also forbid Iran from pursuing nuclear weapons in the future. (You can read more details here.)

We previously found that Iran had largely complied with the deal, and many experts praised the pact for keeping nuclear weapons out of the hands of Tehran.

Over the 28 months the deal has been in effect, the International Atomic Energy Agency, the foremost authority on the matter, said it found Iran committed no violations &mdash aside from some minor infractions that were rectified.

The deal required the U.S. president to waive American sanctions. Exiting the agreement freed Trump to reinstate them, which he did in tandem with the withdrawal announcement.

The White House said renewed sanctions will target "critical sectors of Iran&rsquos economy," including its energy, petrochemical, and financial sectors.

Prior to the deal, American and international sanctions shackled the regime. From 2012-15, the Iranian economy shrank by 9 percent per year, oil exports fell by more than half and more than $120 billion held in overseas banks were frozen.

The lifting of sanctions had roughly the opposite effect. It spurred around 7 percent growth over the past two years, returned oil exports to nearly pre-sanctions levels and unfroze the countries foreign assets.

In a lengthy statement, former President Barack Obama defended his signature foreign policy achievement, called Trump&rsquos announcement a "misguided" decision that "risks eroding America&rsquos credibility" and warned that walking away from the deal could make conflict more likely.

"If the constraints on Iran&rsquos nuclear program under the JCPOA are lost," Obama wrote, "we could be hastening the day when we are faced with the choice between living with that threat, or going to war to prevent it."

While the accord&rsquos ultimate fate is unclear, European allies of the United States expressed disappointment.

"France, Germany, and the UK regret the U.S. decision to leave" the Iran nuclear deal, said French President Emmanuel Macron, adding "the nuclear non-proliferation regime is at stake."

The top European Union diplomat, Federica Mogherini, said that the "European Union is determined to preserve" the agreement.

"Together with the rest of the international community, we will preserve this nuclear deal," she said, Tasnim News Agency reported.

Iranian President Hassan Rouhani said that Iran will remain in the nuclear deal. Iranian state television said Trump&rsquos decision to withdraw was "illegal, illegitimate and undermines international agreements."

Rouhani ordered the country's atomic agency to prepare to enrich uranium and said that "this is a psychological war, we won&rsquot allow Trump to win." However, the Washington Post reported Iran will negotiate with Europeans, Russia and China about remaining in the deal.

"If the Europeans are willing to give us sufficient guarantees, it makes sense for us to stay in the deal," said the deputy speaker of Iran's parliament, Ali Motahari, according to the Iranian Students' News Agency.

Bloomberg Mideast journalist Ladane Nasseri tweeted that Russia Deputy Foreign Minister Sergey Ryabkov will arrive in Iran on May 10 to hold talks on the Iran Deal.

"Visit part of Iran's ongoing discussions w/ signatories other than US to nuclear accord, local media reporting," she tweeted.

Outside of the deal, Israel&rsquos Netanyahu expressed his support, as did Iranian adversary Saudi Arabia.


How did everyone else react?

In Iran, although President Hassan Rouhani called for restraint, some members of parliament burned American flags and chanted “Death to America”. Mr Rouhani says Iran remains committed to the deal.

UK Foreign Secretary Boris Johnson, as well as French President Emmanuel Macron, made trips to the US in the days leading up to the US’ certification deadline in a bid to save the deal, to no avail.

The EU issued a statement on Tuesday night rebuking Mr Trump’s decision, telling the US president he does not have the power to unilaterally scrap the international agreement.

Recommended

By way of contrast, Israel – a key US ally which opposed the Iran deal – was delighted with the decision.

Prime Minister Benjamin Netanyahu praised his US counterpart for having the “courage” to withdraw from the deal.

“Israel has opposed the nuclear deal from the start because we said that rather than blocking Iran's path to a bomb, the deal actually paves Iran's path to an actual arsenal of nuclear bombs and this within a few years time,” he said.


President Trump pulled the U.S. out of the Iran deal. Here’s what you need to know.

President Trump announced Tuesday that the United States “will withdraw from the Iran nuclear deal.” Here at the Monkey Cage, we have covered the Iran deal from many different angles.

Here are five things to know about how we got here, what the U.S. pullout means and what happens next.

1. It’s very, very unlikely a new deal can be reached.

As Nicholas Miller explained Tuesday, a unique set of circumstances came together in 2015 to produce the Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA), the formal name for the Iran nuclear deal.

Drawing on the history of U.S. nonproliferation policy, Miller noted that it took 30 years to get to the JCPOA, with many stalled efforts to rein in Iran’s nascent program along the way. As he summarized, “Three factors made the 2015 concessions possible: an uptick in Iranian nuclear provocations, a powerful multilateral coalition to stop those and domestic receptivity in Iran. None of those conditions exists now.”

On the first point — an uptick in nuclear provocations — some pointed to Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu’s revelation of Iran’s “nuclear archive.” But as Or Rabinowitz noted, although the documents confirm what Iran wanted to do in the past, they do not violate the JCPOA.

2. Iran might have been willing to change the “sunset” provisions Trump dislikes.

Recently, Dinshaw Mistry examined the “sunset” provisions in the JCPOA that the Trump administration criticized. Some JCPOA provisions might allow Iran to resume enriching some uranium in 10 to 15 years unless renewed, although there are other, permanent barriers in the JCPOA to Iran again pursuing a nuclear weapon. The West has worried about those expiration dates for parts of the JCPOA from the beginning, as Amy Nelson explained in a December 2015 post. But Mistry argued that Iran might be willing to agree to extend or renew the enrichment restrictions.

Varför? First, Iran might agree if it has gotten reliable deliveries of fuel for its nuclear reactor, as it has thus far from Russia. And second, by limiting its own program, Iran would make it less likely that Saudi Arabia would pursue a nuclear program, for example.

Of course, Trump’s action Tuesday makes such a diplomatic fix less likely, unless the deal’s European partners step up.

3. Iran might be happy to get out of nuclear limbo.

As Rupal Mehta and Rachel Whitlark explained last year when Trump was toying with scuttling the JCPOA, the deal was not so great — for Iran. They noted that Iran is a “latent” nuclear power — they have “some technical and material ingredients for a bomb, but have not gone all the way to produce a nuclear weapon.”

But nuclear “latency,” as their research shows, imposes costs on countries that exist in this “state of technological limbo,” with few benefits. Thus, “Iran gets no major security or bargaining advantages by retaining some nuclear capabilities under the terms of the JCPOA. Indeed, Iran is arguably worse off now for having historically pursued enrichment and reprocessing capabilities, given the bite of the sanctions regime (and the international isolation).”

What does this mean going forward? Iran’s response so far has been to cautiously suggest it will negotiate with the remaining JCPOA partners to stay in the deal.

But as Mehta and Whitlark concluded, “If there are renewed threats of military force and sanctions, Iran may seek to cut its latency losses and reap the benefits of being a full-fledged nuclear state.”

4. Even if it acquired nuclear weapons, Iran might not become more aggressive.

Okay, so what would actually happen if Iran got the bomb? In this 2015 piece, Mark Bell argued that although some states become more aggressive when they acquire nuclear weapons, Iran does not seem likely to be one of them. As a “reasonably powerful state surrounded by weak and unstable neighbors,” Iran is “less likely to use nuclear weapons to become more aggressive,” Bell argued.

What’s more likely is that Iran would “steadfastly defend the status quo and resist challenges” to its position. That might not be great from the U.S. perspective, but it’s also not a particularly dramatic departure from today’s world, either.

5. But reneging on the deal also has negative consequences for dealing with Iran — and for making other agreements.

Even if Iran sticks to the deal or doesn’t drive for a nuclear weapon, Trump’s action Tuesday creates problems for dealing with not only Iran but also the country next up on Trump’s nuclear agenda: North Korea.

As Jane Vaynman explained last year, the JCPOA’s inspection provisions, which “go further than U.S.-Russia agreements and indeed most arms control cases,” come with a trade-off for Iran. It got the benefits of signaling its compliance but at the cost of letting outsiders get access to its military capabilities and potential targets in a conflict.

Vaynman concluded in October 2017 that a “U.S. violation” of the JCPOA would make “future agreements more difficult to negotiate.” If the U.S. demands even more information to prove countries like Iran (or North Korea) are not cheating on any future deal, those countries might balk, because “opening up to greater foreign observation would create additional safety concerns for a state’s other military capabilities and even regime survival where autocrats fear assassination or coup.” U.S. demands for a more stringent deal might therefore mean that “the need to maintain secrecy is likely to outweigh the benefit of such openness.”

More broadly, Trump’s action on the JCPOA makes it harder for the United States to signal it will uphold its international agreements, muddying the waters ahead of the North Korea talks Trump mentioned at the end of his Iran deal announcement.

As William Spaniel wrote when Trump was still a presidential candidate in July 2016, deals like the JCPOA rely on a simple logic: the potential proliferator gets some benefit from giving up its nuclear program. As he wrote, “There’s no incentive to uphold an agreement if rivals might capriciously cut concessions, restore sanctions, or otherwise skip out on their end of the bargain.”


Trump pulls United States out of Iran nuclear deal, calling the pact ‘an embarrassment’

President Trump on Tuesday said he is pulling the United States out of the international nuclear deal with Iran, announcing that economic sanctions against Tehran will be reinstated and declaring that the 2015 pact was rooted in “fiction.”

Trump’s decision, announced at the White House, makes good on a campaign pledge to undo an accord he has criticized as weak, poorly negotiated and “insane.”

“The Iran deal is defective at its core. If we do nothing, we know exactly what will happen,” Trump said in remarks at the White House. “In just a short period of time, the world’s leading state sponsor of terror will be on the cusp of acquiring the world’s most dangerous weapons.”

The move amounts to Trump’s most significant foreign policy decision to date. While he cast the U.S. action as essential for national security and a warning to Iran and any other nuclear aspirant that “the United States no longer makes empty threats,” it could also increase tensions with key U.S. allies that heavily lobbied the administration in recent weeks not to abandon the pact and see it as key to keeping peace in the region. They tried to convince Trump that his concerns about “flaws” in the accord could be addressed without violating its terms or ending it altogether.

After Trump’s announcement, the leaders of Britain, France and Germany issued a joint statement expressing “regret and concern” and pledging their “continuing commitment” to terms of the agreement, formally known as the Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA).

“This resolution remains the binding international legal framework for the resolution of the dispute about the Iranian nuclear programme,” British Prime Minister Theresa May, French President Emmanuel Macron and German Chancellor Angela Merkel said in their statement. “We urge all sides to remain committed to its full implementation and to act in a spirit of responsibility.”

That was a plea to Iran not to take steps that would break the deal, something Iranian officials have said at times they would do if Trump followed through on his frequent threats to yank the United States out of the agreement.

While the U.S. exit does not render the rest of the deal moot, it is not clear whether there is enough incentive on the part of Iran to sustain the agreement. Relief from U.S. banking sanctions was a main reason for Tehran to come to the table.

“In response to US persistent violations & unlawful withdrawal from the nuclear deal, as instructed by President Rouhani, I’ll spearhead a diplomatic effort to examine whether remaining JCPOA participants can ensure its full benefits for Iran,” Iranian Foreign Minister Mohammad Javad Zarif tweeted. “Outcome will determine our response.”

The United States will reimpose all sanctions and could add new ones, U.S. officials said.

Discussions with allies about new negotiations would begin Wednesday, White House national security adviser John Bolton said.

Bolton, filling in some of the blanks in Trump’s remarks, said that all U.S. nuclear-related sanctions lifted as part of the agreement are now back in effect. “We’re out of the deal. Right now. We’re out of the deal,” he said.

A memorandum signed by Trump at the conclusion of his statement means that “no new contracts” with Iran will be permitted, Bolton said. Although the United States cannot prevent the Europeans or others from having financial relationships with Iran, nearly all global transactions at some point pass through dollar exchanges and U.S. banks, arrangements that are now prohibited.

Existing contracts, Bolton said, will be subject to “wind-down provisions” of 90 days to six months, after which they will be required to “phase out.” Regulations giving specific time frames, he said, will be announced by the Treasury Department.

Treasury Secretary Steven Mnuchin said the administration was revoking licenses for Boeing and Airbus, which were among the biggest deals since the nuclear accord. Boeing had planned to sell IranAir about 80 aircraft worth about $17 billion Airbus had agreed to sell 100 aircraft worth about $19 billion.

“The Boeing and Airbus licenses will be revoked,” Mnuchin said. “The existing licenses will be revoked.”

He argued that sanctions are what previously brought Iran to the negotiating table.

“These are very, very strong sanctions — they worked last time,” Mnuchin told reporters. “Our objective is to, again, eliminate transactions and eliminate access to their oil industry.”

Trump’s declaration puts a variety of companies in difficult positions. Though the French oil giant Total had hoped the contract it signed would be excluded from the newly reimposed sanctions, that seemed unlikely Tuesday.


Afghanistan poses huge security threat for U.S. and Israel

On Friday, Nov. 27, Israel was presumed to have been responsible for the targeted killing of Iranian nuclear scientist Mohsen Fakhrizadeh. Unfortunately, the United States under a Biden presidency, will most likely abandon this maximum pressure strategy, in favor of reentering a nuclear deal with Iran instead.

But Israel’s actions were not strong enough. In fact, the focus should not be solely on confronting Iran’s nuclear program, but also tackling their relationship to al Qaeda and their nefarious expansionism in Afghanistan. This is why a nuclear deal with Iran that does not address these other challenges, will never be able to eliminate the threats to the United States and Israel.

While Republicans have resisted strong actions against Saudi Arabia for exporting a religious ideology that is the lifeblood for groups like ISIS and al Qaeda, Democrats have traditionally undermined and ignored the complicated relationship between Iran and al Qaeda. The binary picture drawn of the Syrian conflict, of Sunni groups pitted against Shiite groups has further obscured these links.

But this seemingly unnatural relationship between Shiite and Sunni fundamentalist actors originates in the 1990s. In Sudan, the Islamist political leader Hassan al Turabi held a series of meetings between different extremists, among them Hamas, Hezbollah and the PLO, precisely when Osama bin Laden arrived in the country. One of al Turabi’s objectives was to persuade Sunni and Shiite extremists to put aside their differences and unite against their common enemy. Then, between 1992 and 1996, another round of meetings was sponsored by Mamdouh Mahmud Salim, a Sudanese cofounder of al Qaeda, between al Qaeda, Hezhbollah and the National Islamic Front.

As a result, Iranian actors established informal agreements of cooperation with al Qaeda, where Iran would give supplies and support to al Qaeda’s fight against Israel and the United States. The support given by Iran and Hezbollah mainly consisted of explosives and intelligence training, and al Qaeda members traveled to Iran and to Lebanon in the Valley of Bekaa. Iran’s help to al Qaeda materialized in the attacks on the residential complex of the U.S Air Force in Saudi Arabia, the U.S embassies in Kenya and Tanzania, and the USS Cole in Yemen.

Some of these attacks directly involved the approval of Supreme Leader Ali Khamenei, and former intelligence minister Hojjatoleslam Ali Fallahian, who is wanted by Interpol and Argentina for the bombing of the Jewish community center in Buenos Aires. Al Qaeda’s capacity to inflict damage to the U.S and Israel led Iran to broaden its relationship with al Qaeda, although this was treated carefully due to al Qaeda’s fear that it would drive away recruits to its cause. Still, this was not an obstacle for Iran to have played a hidden hand in helping the 9/11 attackers.

Since bin Laden was expelled from Sudan in 1996, Iran had facilitated the movement of al Qaeda operatives who transited to and from Afghanistan, where terrorist training camps had been established. Indeed, most of the 9/11 attackers had freely crossed Iran and Afghanistan. Instead of transiting through Pakistan, al Qaeda members had been using this route and had constructed relationships with Iranian officials in order to coordinate objectives of mutual interest.

Still, the Iran-Afghan connection does not originate with 9/11. Iran has had a long presence in Afghanistan, and its influence is second to Pakistan. Iran under the Safavid Empire controlled the western part of Afghanistan and it even conquered Kandahar. In 1857, the Qajar dynasty which ruled over Iran, renounced its possession of Herat as part of its territory. Since then, the borders between both countries have remained relatively stable, although as in the case with Pakistan, certain disagreements remain alive in the government’s historical memories. But that long presence left strong Iranian connections and influences in Afghanistan.

During the Soviet invasion, Iran supported the mujahideen, especially from the Hazara ethnicity, although it’s influence extended to some Pashtun leaders like in their complicated relationship with Gulbuddin Hekmatyar, who had collaborated with both al Qaeda and the Taliban and was exiled in Iran. Iran and Afghanistan experienced difficulties during the rule of the Taliban, when the Shiite minority was the subject of persecutions, culminating in the massacre of Hazaras and the killing of Iranian diplomats in 1998.

Still, these bitter times would not stop Iran from giving support to the Taliban, following the inauguration of the Karzai administration. But Iran engages in a double game, as it supports the Afghan government, often sending money directly to Hamid Karzai’s office, while also using other ways to delegitimize his administration. For example, Iran has used radio stations to attack the elections. Iran’s aim is to block American influence in Afghanistan and it will certainly fill the gap to suit its interests following a U.S. withdrawal.

It’s economic impact is felt heavily in Afghanistan, and it uses commercial investments and reconstruction projects to extend its influence in the country. Iran also heavily depends on Afghan water resources, whose dry border regions need the Helmand River for their social and economic development. Like this, Iran’s objective is to maintain water access and many of their political interventions in Afghanistan have sought to block Afghan projects that would see its supply reduced or diminished.

Iran long opposed the negotiations and signing of the Bilateral Security Agreement, as it has always been an obstacle to Iran’s ambitions in the country. If President-elect Joe Biden decides to normalize relations with Iran, and pull American military forces out of Afghanistan, it will be dominated by the political machinations of Iran and Pakistan.

An Afghanistan engulfed in civil war, where al Qaeda, the Taliban and ISIS are thriving, and which is being torn apart by Iran, will be a huge national security threat to the United States and Israel.


'So Misguided.' Barack Obama Weighs In On Trump's Decision to Pull U.S. From Iran Nuclear Deal

F ormer President Barack Obama immediately criticized President Donald Trump’s announcement Tuesday that the United States would withdraw from the Iranian Nuclear deal &ndash one of Obama’s signature foreign policy achievements &ndash as misguided and irresponsible.

“In a democracy, there will always be changes in policies and priorities from one Administration to the next. But the consistent flouting of agreements that our country is a party to risks eroding America&rsquos credibility, and puts us at odds with the world&rsquos major powers,” Obama in a rare and lengthy statement Tuesday, a little over an hour after President Trump announced his decision.

Obama said that, contrary to Trump’s assertion that the agreement had emboldened Iran, evidence shows Iran has weakened the country’s nuclear program and that Iran has complied with the stipulations. Leaving the program, Obama said, would heighten these risk factors, especially as President Trump prepares for an upcoming summit to discuss denuclearization with North Korean leader Kim Jong Un, and isolate America on the world stage.

Trump announced on Tuesday that he would withdraw the U.S. from the deal, which he called “defective to its core” and reinstate the sanctions against Iran that had been lifted as part of the agreement.

Obama rarely weighs in on the policy decisions of the Trump administration, but he has done so occasionally, primarily when it is designed to roll back his signature policies, like the Affordable Care Act or the Paris Climate agreements.


Iran's Mullahs Celebrate More Rewards from the 'Nuclear Deal'

On June 30, 2020, U.S. Secretary of State Michael Pompeo urged the United Nations Security Council to extend the arms embargo on Iran. The Security Council was reluctant to do so. The UN Security Council's unwillingness seems yet another indication of why the United States, having pulled out of the Human Rights Council and threatening to pull out of the World Health Organization in 2021, should finally go all the way and pull out of the whole "Club of Thugs" that the United Nations has become. At the very least, as has been suggested, "We pay for what we want. We insist [on] what we get, what we pay for. We abolish the system of mandatory contribution. "

The United Nations seems to have turned into a place that, instead of preventing war, preserves war.

"Iran is already violating the arms embargo, even before its expiration date. Imagine if Iranian activity were sanctioned, authorized by this group, if the restrictions are lifted. Iran will be free to become a rogue weapons dealer, supplying arms to fuel conflicts from Venezuela, to Syria, to the far reaches of Afghanistan." — Secretary of State Michael Pompeo, UN Security Council, June 30, 2020.

In short, thanks to the previous administration, the Iranian regime, the top state sponsor of terrorism, is about to be legally free to buy and sell, and import and export advanced weapons across the world.

U.S. Secretary of State Mike Pompeo recently told the UN Security Council: "Iran is already violating the arms embargo, even before its expiration date. Imagine if Iranian activity were sanctioned, authorized by this group, if the restrictions are lifted. Iran will be free to become a rogue weapons dealer, supplying arms to fuel conflicts from Venezuela, to Syria, to the far reaches of Afghanistan." (Photo by Andrew Harnik/Pool/AFP via Getty Images)

While Iran's ruling mullahs have been celebrating their rewards from the nuclear deal -- which, by the way, Iran never signed -- according to its terms, the arms embargo against the Islamic Republic is scheduled to be lifted on October 18, 2020.

On June 30, 2020, U.S. Secretary of State Michael Pompeo urged the United Nations Security Council to extend the arms embargo on Iran. The Security Council, however -- particularly China -- was reluctant to do so. The UN Security Council's unwillingness seems yet another indication of why the United States, having pulled out of the Human Rights Council and threatening to pull out of the World Health Organization in 2021, should finally go all the way and pull out of the whole "Club of Thugs" that the United Nations has become. At the very least, as has been suggested, "We pay for what we want. We insist [on] what we get, what we pay for. We abolish the system of mandatory contribution. "

Rather than being the cure for world peace, the UN is now a major obstacle to world peace. The Soviet dissident, Natan Sharansky, once suggested at a meeting attended by Gatestone that if delegates to the UN are not allowed to vote in their own countries, they also should not be allowed to vote at the UN. The United Nations appears to have turned into a place that, instead of preventing war, preserves war.

The primary objective of any nuclear talks with Tehran should have been to halt Iran's nuclear program permanently, thereby eliminating the possibility of a nuclear arms race in the region and removing the strategic threat that a nuclear armed Iran would pose to the world.

However, Iranian Foreign Minister Javad Zarif told the Council on Foreign Relations at the time, "Let's establish a mechanism for a number of years. Not 10, not 15 — but I'm willing to live with less."

So, the "sunset clauses" -- a glide-path to legitim nuclear capability -- were given to the ruling mullahs -- in exchange, apparently, for nothing. The sunset clauses essentially allow the Iranian regime, after the period of the agreement, to resume enriching uranium at a level they desire, spin as many advanced centrifuges as they want, make its reactors fully operational, build new heavy water reactors, produce as much nuclear fuel as it desires for its reactors, and maintain higher uranium enrichment capability with no restrictions.

The previous US administration submitted to Zarif's demands and accepted the deal, which promised shortly to repeal all sanctions on Iran's regime and pave the way for lifting the UN arms embargo against it.

According to Reuters, Iranian President Hassan Rouhani said in November 2019:

"When the [arms] embargo. is lifted next year we can easily buy and sell weapons. This is one of those important impacts of this [nuclear] agreement. By remaining in the deal, we would reach a huge political, defensive and security goal [in 2020] . It would be a huge political success."

Indeed, with the removal of the UN arms embargo, Iran would be allowed legally to export and import advanced weapons.

Most likely, then, sophisticated weapons could fall into the hand of the Syrian dictator Bashar al-Assad and Iran's terror and militia groups such as the Houthis, Hezbollah, Hamas, and the Iraqi Popular Mobilization Forces (PMF) -- which is a conglomerate of more than 40 militia groups -- causing yet more conflict and instability in the Middle East.

The previous administration granted that dangerous reward to the ruling mullahs of Iran with total disregard to the concerns of other countries in the region. As Pompeo told the UN Security Council last month:

"Don't just take it from me or the United States, listen to countries in the region, from Israel, the Gulf, countries in the Middle East who are most exposed to Iran's predations are speaking with a single voice: extend the arms embargo".

In June 2020, the UN also found that the missiles which had slammed into a Saudi oil complex last year were of "Iranian origin". UN Secretary-General Antonio Guterres pointed out in the semi-annual report which was sent to the Security Council that "these items [weapons used in the attack] may have been transferred in a manner inconsistent with" UN resolutions.

According to the UN Resolution 2231:

". all States are to take the necessary measures to prevent, except as decided otherwise by the Security Council in advance on a case-by-case basis, the supply, sale, or transfer of arms or related materiel from Iran by their nationals or using their flag vessels or aircraft and whether or not originating in the territory of Iran."

However, not only has the UN been refusing to take any action, such as imposing sanctions on the Iranian regime, despite Iran's smuggling weapons and munitions to militia groups the international body also appears perfectly willing to lift the arms embargo against Iran.

"Iran is already violating the arms embargo, even before its expiration date. Imagine if Iranian activity were sanctioned, authorized by this group, if the restrictions are lifted. Iran will be free to become a rogue weapons dealer, supplying arms to fuel conflicts from Venezuela, to Syria, to the far reaches of Afghanistan."

In short, thanks to the previous US administration, the Iranian regime, the top state sponsor of terrorism, is about to be legally free to buy and sell, and import and export, advanced weapons across the world.

Dr. Majid Rafizadeh is a business strategist and advisor, Harvard-educated scholar, political scientist, board member of Harvard International Review, and president of the International American Council on the Middle East. He has authored several books on Islam and US foreign policy. He can be reached at [email protected]

© 2021 Gatestone Institute. Alla rättigheter förbehållna. The articles printed here do not necessarily reflect the views of the Editors or of Gatestone Institute. No part of the Gatestone website or any of its contents may be reproduced, copied or modified, without the prior written consent of Gatestone Institute.


Titta på videon: Iran måste isoleras - Nyheterna TV4